LiberalismLiberalism
• Några betydande tänkare inom den liberalismen är John Stuart Mill, David Ricardo, John Maynard Keynes och Adam Smith, i synnerhet vad gäller ekonomiska spörsmål. Immanuel Kant hör till en av de tidigaste tänkarna inom denna riktning.

• Liberaler är i allmänhet optimistiska till den mänskliga förmågan och dess inneboende na-tur, därför att de tror att beteenden utvecklas i samspel med andra människor i sociala miljöer. På detta sätt skapas tillit och förtroende, men också sociala välfärdsinstitutioner. Vidare förutsätter liberalismen att människan reagerar och agerar rationellt med avseende på moral och mänskliga rättigheter samt i skapandeprocessen av ett harmoniskt liv. Ra-tionaliteten är det universella och karaktäristiska för mänskligheten. Människor ser visser-ligen först och främst till deras egna intressen, men det finns en potentiell kraft i samhäl-let bland människorna att koordinera och samordna sina intressen. Samarbete utgör grun-den för alla mänskliga relationer

• Liberalernas uppfattning är att statens roll skall vara begränsad (även om den är viktig) i syfte att undvika alltför stora intrång i det civila samhället och för människorna som lever häri. Detta gäller på såväl nationell som internationell nivå. Man måste värna om männi-skornas självständighet och integritet. Ickestatliga aktörer, t.ex företag, organisationer och korporationer, förefaller viktigare än staten i IR.

• Liberalismen prioriterar fred och säkerhet högt. Det är viktigt med internationella organi-sationer som arbetar med sådant, t.ex FN.

• Förutsättningar för internationell fred: ingen tyranni, respekt för mänskliga rättigheter och en universell liberal demokrati.

JK

LegionernaPaullus armé förstärks
kriget mot Makedonien hade pågått i tre år då Aemelius Paullus valdes som den ene av de två kosulerna för året 168 f Kr. Han fick uppgiften att föra kriget till ett snabbt slut.
Paullus förde befäl över två legioner på 5000 man, samt ett lika stort antal soldater som tillhandahölls av de städer i Italien som var allierade med Rom. Han hade sammanlagt 20 000 infanterister och 35 elefanter. Elefanter användes sällan i krig i rom, men här användes ibland för att förstärka kavalleriet.
Innan han gav sig i väg till Grekland utsåg Paullus sina stabsofficerare (tribuner). Det var dessa som skulle förstärka armén.
Alla romare som var tänkbara för uttagning kallades en bestämd dag till Capitolium. Tribunerna valde ut dem som behövdes för att fylla ut leden.
Rekryteringsofficerare skickades också till de allierade italiska städerna för att se till att även deras trupper blev förstärkta. De nya rekryterna fick gå sedan de fått ett datum då de måste ha anmält sig hos sina legioner.
När rekryterna, av vilka de flesta varit i tjänst tidigare, kom fram till lägret i Grekland placerades de i respektive centuria.
De yngsta och fattigaste rekryterna hamnade i förtrupperna. De som var i sin krafts dagar placerades i det tunga infanteriet och de äldsta i eftertrupperna.
Med en sådan förstärkta armén gick Paullus till verket. Den makedonska armén, under ledning av den unge kung Perseus, låg nära berget Olympos på Greklands östkust.
Förbindelserna mot norr med Makedonien var goda både till lands och till havs och den föregående romerske konsuln hade inte lyckats forcera fram ett slag i något av sina försök.

LatinRomarna använde grekiska bokstäver, som de inte hade bruk för, för att ange tal:
I = 1, V = 5, X = 10, L = 50, C = 100, D = 500, M = 1 000.

Om ett lägre tal sätts framför ett högre innebär det subtraktion:
IV (= 4), IX (= 9), XL (= 40) och CD (= 400).

Vid addition sattes det högre talet först och de lägre därefter.


Grundtal från ett till tio

I unus, a, um
II duo, duae, duo
III tres, tria
IV quáttuor
V quinque
VI sex
VII septem
VIII octo
IX novem
X decem

Grundtalen på:

Latin
Unus, duo, tres, quattuor, quinque, sex, septem, octo, novem, decem
Italienska
une, due, tre, quatro, cinque, sei, sette, otto, nove, dieci
Franska
un, deux, trois, quatre, cinq, six, sept,huit, neuf,dix
Spanska
uno, dos, tres, cuatro, cinco, seis, siete, ocho, nueve, diez
Portugisiska
um, dos, três, quatro, cinco, seis, sete, oito, nove, dez


Ordningstal
I primus, a, um jfr primadonna, primör, prima, premiär
II secundus jfr sekunda vara, sekundär, sekundera
III tertius jfr tertiär (geologisk epok), ters
IV quartus jfr kvart, kvartal, kvarter
V quintus jfr kvintett
VI sextus jfr sexta hora (från kl 06)>spa. siesta
VII séptimus jfr september (se nedan)
VIII octavus jfr oktav (musikterm)
IX nonus
X décimus jfr decimal, deciliter, decimera
XX vicésimus
C centésimus jfr centimeter, centiliter, centigram
M millesimus jfr milliliter, milligram


Månadernas namn

Det romerska året började ursprungligen inte i januari utan i mars[/].
Den första månaden fick namn efter krigsguden Mars, Mártius.
Adjektivet Aprilis (3 dekl.) hänger kanske samman med ett annat namn på kärleksgudinnan Venus, nämligen Apru.

Månaden Maius har sitt namn efter Maia, maka till smideskonstens gud Vulcanus. Månaden Iunius anspelar på gudinnan Junos namn, Juppiters hustru.

De följande månaderna numrerades: juli fick namnet Quintílis, den femte månaden, och augusti Sextílis, den sjätte månaden (Quintilis kallades från år 44 f. Kr. Iulius till Gaius Iulius Caesars ära och Sextilis från år 8 f. Kr. Augustus för att hedra honom ).

Räknat från mars är September den sjunde månaden, October den åttonde, November den nionde och December den tionde.

Under andra århundradet f. Kr. flyttades nyåret tillbaka två månader. Den första månaden Ianuarius fick namn efter guden Ianus, alltings början.

Under den andra månaden Februarius, som torde hänga samman med februum 'reningsmedel, reningsoffer', renades både levande och döda från skuld.

Månadsnamnen januari, februari, maj, juni, juli och augusti är från början genitiver till en datumsiffra: 10 januari = januarimånadens tionde dag.



Copyright © 2006 - VRs so (RR)

Kronos och Zevs

Uranus (himmelen) var den förste och äldste härskaren över hela jordkloten.
Hans son Kronos störtade sin far från tronen och hade tagit över herraväldet.
Han gifte sig med sin syster, Reia och fick med henne sex barn: Hestia, Demeter, Hera, Hades, Poseidon och Zevs.

Kronos hade fått höra av sin fader en spådom som handlade om att han skulle duka under för sin egen son, liksom han själv hade störtat sin fader från tronen. För att undvika detta öde, slukade han de fem äldsta, då modern Reia, lyckades rädda den yngste sonen, Zevs.

Hon räckte nämligen åt Kronos istället för barnet en i lindor insvept sten, som fadern också utan att titta på slukade.

Reia gömde nu den lille Zevs för fadern och lätt uppfostra honom i en grotta på berget Dikte på ön Kreta.

Amalteia uppfödde barnet med get mjölk, och för att barnets skrik skulle inte höras av fadern, Reias tjänarinnor och prästinnor, utförde vapendanser omkring barnet.

När Zevs hade vuxit upp till en kraftig gudsyngling, betvang han sin fader och gav han honom en så kallades kräkmedel. När Kronos drack kräktes han barnen upp de förut slukade syskonen.

Efter att ha befästat sitt välde delade Zevs det med sina bröder Poseidon och Hades på så sätt, att Poseidon blev herre över havet och alla vatten och Hades blev herre över underjorden, medan han själv behöll herraväldet över den övriga delen av skapelsen.

Titanerna och giganterna, väldiga vidunder och jättar, försökte visserligen att med våld störta honom från tronen.
De stormade Olympen, i det att de upptornade Osssa och Pelion på varandra, men efter häftiga strider, där hela gudavärlden deltog, blev de besegrade och Zevs välde var slutgiltigt tryggat.


Copyright © 2007 - SO-blogg. RR

Kristendomen ABC Kristendomen utgår från tron på Jesus från Nasarets lära, liv, död och uppståndelse så som det återges i Nya Testamentet, andra delen av kristendomens heliga skrift Bibeln. För kristendomens anhängare anser att Jesus är den utlovade Messias/Kristus. Kristendomen är också en sk. abrahamitisk religion.

Kristen tro
Kärnan i den kristna tron är att Jesus Kristus gav sitt liv och blev avrättad genom korsfästelse för människornas synders skull och att han uppstod från de döda på tredje dagen. Människorna har genom detta försoningsverk fått möjligheten till omvändelse och därmed förlåtelse och rening från sina synder. Genom Jesu uppståndelse från de döda har hoppet om ett evigt liv också blivit en central lärosats inom kristendomen.

Trosbekännelserna tillkom för att ena kyrkans syn på vad kristen tro är och fungerar därför som en god sammanfattning av gränserna för vad som ingått i begreppet kristen tro vid olika tidpunkter och platser.


Grundprinciperna
• Monoteism
• Treenigheten, Gud är både Fadern, Sonen och den Helige Ande på samma gång.
• Gud är omnipotent.
• Jesus Kristus är Messias.
• Jesu födelse av en jungfru, människoblivande, uppståndelse, uppstigande och återkomst.
• Befrielsen från synd och död är endast möjlig genom Jesu person och handlingar. Speciellt genom att han offrade sitt liv genom korsfästelsen och hans uppståndelse, genom vilken människan är frälst och försonad med Gud.
• Evigt liv.
• Den sista dagen kommer Jesus att återkomma för att döma människorna till antingen "evigt liv" eller "till helvetet".
• Den frälsning från synd och död, som Jesus alltså på detta sätt vunnit, kommer enligt traditionellt synsätt inte alla till del automatiskt, utan måste tillägnas den enskilde. Här står tron i centrum: Genom att lita på Jesus och på att han vill och kan rädda, får man del av frälsningen.

Romersk-katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan och Lutherdomen ser även sakramenten som en kanal för Guds nåd. Romersk-katolska kyrkan och Ortodoxa kyrkan betonar också de goda gärningarnas betydelse. Karismatiska rörelser betonar ofta att en inre andlig upplevelse äger rum när frälsningen tas emot i tro.

Historia
Kristendomen uppstod ur judendomen under första århundradet e.Kr Till en början betraktades kristendomen som en liten gren inom judendomen. Den nya tron spred sig dock snabbt kring Medelhavet även bland icke-judar tack vare flitig mission, inte minst av aposteln Paulus. Redan tidigt bestod urförsamlingen i Jerusalem av både arameisktalande och grekisktalande judar.
Den heliga gravens kyrka i Jerusalem finns skriftligt omnämnd på 300-talet, men det var då en väl etablerad tradition att anse att detta var platsen för Jesu grav. Den första biskopen över församlingen där var aposteln Jakob.
På grund av förföljelser och krig lämnade många kristna Palestina och flyttade till andra delar av det romerska riket, bland annat till Antiochia, där patriarken sedan dess räknar apostolisk succession från Petrus som skall ha fört kristendomen till staden.
Enligt Apostlagärningarna var det där som den nya trons bekännare började kallas för kristna (efter Kristus).

Mindre Asien övertog snart tillsammans med Syrien rollen som kristendomens kärnområden. Kristendomen spriddes västerut och nådde snart rikets huvudstad Rom. Dit sändes även Petrus som anses ha blivit den romerska församlingens förste ledare (biskop), vilket är grunden till dagens påveämbete.
Aposteln Markus begav sig enligt traditionen till Alexandria, och grundade den Koptiska kyrkan. Andreas skall ha kristnat Konstantinopel och predikat längs Svarta havet. Tomas skall ha grundat de Tomaskristnas kyrka i Indien. Judas Taddeus förde kristendomen till Armenien ,vars urförsamling ligger till grund för Armeniska apostoliska kyrkan.

På 90-talet e.Kr skedde en definitiv brytning mellan judendom och kristendom.
De kristna slutade att delta i judarnas gudstjänster och romarna insåg skillnaden mellan judar och kristna vilket ledde till att de kristna inte längre behandlas med den tolerans som var bruklig mot judarna.

Under 100-talet byggdes organisationen ut, och varje församling blev självständig under en biskop. En grupp tidiga teologer, försökte försvara kyrkans tro mot förföljelser och knöt an till tidens filosofi. Flera grupper bröt med den kristna huvudtraditionen och bildade sk. närbesläktade religioner.

Under 200-talet ökade antalet kristna kraftigt. De svåraste förföljelserna inföll under kejsarna Decius och Diocletianus. Under kejsar Konstantin den store (300-tal) förändrades situationen för de kristna i Romerska riket som fick religionsfrihet och ökat inflytande.

År 325 samlades biskopar från hela riket till det första kyrkomötet i staden Nicaea. Därmed var grunden lagd för en rikskyrka. På 380-talet blev kristendomen statsreligion där, och omkring år 400 var riket kristnat.
Sedan 300-talet var kristendomen statsreligion i Armenien och Etiopien. Kolonierna i Nordafrika kristnades norrifrån av romarna, om vilket basilikan i Cuicul från 411 vittnar, men många av dessa koloniförsamlingar konverterade senare till islam.
Under slutet av 700-talet bröts det sista organiserade motståndet i de germanska rikena ner av Karl den store. Skandinavien övergick till kristendomen från 900-talet och framåt.

Uppdelning
Den organiserade kristendomen är uppdelad på en mängd olika kyrkor och trossamfund. Under de kristologiska striderna på 400-talet bröt flera kyrkor med majoritetslinjen. Dessa finns kvar än idag och brukar kallas orientaliska kyrkor.
Även inom romarriket skedde en splittring, där östlig (grekisk) och västlig (latinsk) kristendom allt mer gled isär. En tydlig schism år 1054 mellan biskopen i Rom (påven) och biskopen i Konstantinopel ledde till att skillnaderna har permanentats i två olika kristna kyrkofamiljer: den Romersk-katolska kyrkan och samt de Ortodoxa kyrkorna.
Båda kyrkor gör anspråk på att vara den mest ursprungliga kyrkan, med direkta band till Jesu lärjungar och fornkyrkan.
I väst var det inte slut på striderna. Under 1500-talets första hälft protesterade den tyske munken Martin Luther ihärdigt mot att kyrkan sålde avlatsbrev, och därmed inleddes reformationen. Några teologer, bland dem Johan Calvin ansåg att Luther inte gick tillräckligt långt och drev reformationen i än mer radikal riktning. Ett flertal olika kyrkor och samfund uppstod. Som övergripande benämning på de kyrkor som uppstått i reformationens efterföljd brukar man använda ordet protestanter. Skillnaderna mellan de olika protestantiska samfunden kan vara mycket stora i specifika frågor.

Bibelsyn
Bokstavstro är när man tror på att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud till skillnad från att se Bibelns huvudbudskap. Båda perspektiven medger att Bibelns innehåll är givet av Gud och nedskrivet av felbara människor, men bokstavstroende menar att texten i sig är felfri.

Högtider
De viktigaste högtiderna är ju förstås:
Jul - firas till åminnelse av Jesus födelse
Påsk - firas för att minnas Jesus död, långfredagen och uppståndelse, påskdagen
Pingst - firas för att minnas den första gång då lärjungarna fick del av den Heliga Anden, vilket ledde fram till Kyrkans födelse.
Andra viktiga högtider är Kristi himmelsfärdsdag och Alla helgons dag. Dessutom firas varje söndag, Herrens dag, till åminnelse av Jesus uppståndelse.

Flera av de kristna högtiderna firas även inom judendomen men med annat innehåll. T.ex påsken, pesach, firas till påminnelse av uttåget ur Egypten.

Släktskapsträd för kristna riktningar
Kyrkliga samfund kan indelas efter deras kultur och tradition, och en distinktion uppställs då mellan västlig kristendom och östlig kristendom, vilkas brytning blev fullständig året 1054.

se även...

Ortodoxa kyrkan

Protestantiska kyrkan

vad är en religion?


en resa i Kristendomen...

Copyright © 2007 - SO-blogg. RR

KristendomenKristendom är den religion som utgår från Jesus från Nasarets lära, liv, död och uppståndelse så som det återges i Nya Testamentet, andra delen av kristendomens heliga skrift Bibeln.
Kristendomens anhängare anser att Jesus är den utlovade Messias/Kristus.

Kristen tro
Kärnan i den kristna tron är att Jesus Kristus gav sitt liv och blev avrättad genom korsfästelse för människornas synders skull och att han uppstod från de döda på tredje dagen. Människorna har genom detta försoningsverk fått möjligheten till omvändelse och därmed förlåtelse och rening från synderna.
Genom Jesu uppståndelse från det döda har hoppet om ett evigt liv också blivit en central lärosats inom kristendomen. De olika kristna trosbekännelserna (t.ex. den apostoliska) tillkom för att ena (eller särskilja) kyrkans syn på vad kristen tro är och fungerar därför som en bra sammanfattning av gränserna för vad som ingått i begreppet kristen tro vid olika tidpunkter och platser.

Det centrala budskapet brukar illustreras med ett bibelställe, som kallas Lilla Bibeln (Joh. 3:16):

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Grundprinciperna i kristendomen
En enda Gud (monoteism)
Treenigheten, Gud är både Fadern, Sonen och den Helige Ande på samma gång, tre olika men på samma gång en.
Gud är omnipotent, allvetande och evig.
Jesus Kristus är Messias och både Gud och människa på samma gång.
Jesu födelse av en jungfru, människoblivande, uppståndelse, uppstigande till himmelen och återkomst.
Befrielsen från synd och död är endast möjlig genom Jesu person och handlingar. Speciellt genom att han offrade sitt liv genom korsfästelsen och hans uppståndelse, genom vilken människan är frälst och försonad med Gud.
Livet tar inte slut vid döden, utan människor kommer att få evigt liv.
Den sista dagen kommer Jesus att återkomma för att döma alla människor.
En något längre sammanfattning finns i artikeln klassisk kristendom.


Tidig historia
Kristendomen uppstod ur judendomen under första århundradet e.Kr Till en början betraktades kristendomen som en liten gren inom judendomen. Den nya tron spred sig dock snabbt kring Medelhavet även bland icke-judar tack vare flitig mission, inte minst av aposteln Paulus. Redan tidigt bestod församlingen i Jerusalem av både arameisktalande och grekisktalande judar. P.g.a förföljelser och krig lämnade många av dessa Palestina och flyttade till andra delar av det romerska riket, bl.a till Antiochia. Enligt Apostlagärningarna var det där som den nya trons bekännare började kallas för kristna. Den arameisktalande kristendomen tappade i betydelse, och Mindre Asien tillsammans med Syrien övertar rollen som kristendomens kärnområden. Kristendomen spriddes västerut genom emigration och når snart rikets huvudstad Rom. Dit sänds även apostlarnas ledare Petrus som anses ha blivit den romerska församlingens förste ledare (biskop), vilket är grunden till dagens påveämbete.

På 90-talet e.Kr skedde en definitiv brytning mellan judendom och kristendom. De kristna slutade att delta i judarnas gudstjänster och romarna insåg skillnaden mellan judar och kristna vilket ledde till att de kristna inte längre behandlas med den tolerans som var bruklig mot judarna.

Under 100-talet byggdes organisationen ut, och varje församling blev självständig under en biskop. En grupp tidiga teologer, apologeterna, försökte försvara kyrkans tro mot förföljelser och knyter an till tidens filosofi och retorik. Flera grupper bröt med den kristna huvudtraditionen och bildade tidvis framgångsrika närbesläktade religioner. Bland dem fanns gnosticismen, markionismen och montanismen.

Även inom romarriket skedde en splittring, där östlig (grekisk) och västlig (latinsk) kristendom allt mer gled isär.
En tydlig schism år 1054 mellan biskopen i Rom (påven) och biskopen i Konstantinopel (den ekumeniske patriarken) ledde till att skillnaderna har permanentats i två olika kristna kyrkofamiljer: den Romersk-katolska kyrkan (och därur senare utbrutna kyrkor) samt de ortodoxa kyrkorna. Båda dessa har anspråk på att vara den mest ursprungliga och allmänneliga kyrkan, med direkt band från Jesu lärjungar och fornkyrkan.

I väst var det inte slut på striderna. Under 1500-talet protesterade munken Martin Luther ihärdigt mot att kyrkan sålde avlatsbrev och därmed blev han upphov till reformationen. Ett flertal olika kyrkor och samfund uppstod, en trend som fortsatt sedan dess. Som övergripande benämning på de kyrkor som uppstått i reformationens efterföljd brukar man använda ordet protestanter.

Bokstavstro (eller verbal inspiration) är när man tror på att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud till skillnad från att se Bibelns huvudbudskap som givet av Gud, men själva texten färgad av författaren och den dåtida kulturen. Båda perspektiv medger att Bibelns innehåll är givet av Gud och nedskrivet av felbara människor, men bokstavstroende menar att texten i sig är felfri.

Krigets fem fronter Västfronten
Stilla Havet/Asien
Atlanten
Östfronten
Afrika

Östfronten
Blixtkrig mot Polen 1939
Sedan lugnt till 1941
”Utrotningskrig”
General vinter
Stora pansarslag
Stalingrad och Kursk
Miljoner krigsfångar

Västfronten
Upprustning på båda sidor fram till 1940
Danmark och Norge intogs först
Invasionen av Be-Ne-Lux och FRA.
Flyganfall mot GB. "Slaget om storbritanien"
Luftwaffe mot RAF
Efter att FRA. besegras relativt lugnt till ”D-day”
Eisenhower var befälhavera över de allierades (USA, Kanada,GB och FRA) styrkor i västeuropa under "D-day" och fram till freden.

Afrika
Målsättning att nå de oljekällor som fanns i mellanöstern och att stänga Suez-kanalen.
Ita, Tysk – GB och USA
General Montgomery ledde de allierade och Rommel även kallad ökenräven de tysk italienska styrkorna.
el-Alamein. Allierad seger. Ses som en av tre viktiga vändpunkter av kriget.

Atlanten
Ubåtskrig
Sänka skepp som fraktade varor till GB
Minor
Stora tyska framgångar i början av kriget.
1943 och framåt ökade de allierades framgångar.
Enigma. En tysk "kodmaskin", som de allierade kom över. Detta gjorde att de kunde "avkoda" hemliga tyska meddelanden.
Viktig segern för de allierade och för hela utgången av kriget.


Asien/Stilla havet
Japanerna framgångsrika fram till 1942. Har kontrollen över större delen av den asiatiska delen av Stilla Havet.
Pearl Habor 7 dec 1941. USA går in i kriget. "Väckt en björn som sover"
Slaget vid Midway öarna. Första stora sjöslaget som Japan förlorar mot USA i Stilla havet. Efter detta minskar deras framgångar och de får börja reterera.
Hangarfartyg
Kamikazepiloterna
Japanerna vägrade ge upp
Atombomberna

Kortfakta om buddhism... JK*  • Buddhism grundades av en indisk prins vid namn Siddharta Gautama på 500 – talet f kr
• Buddha växte upp som hindu och betraktade sig som hindu i hela sitt liv
• Först långt efter hans död utvecklades hans lära till en ny, självständig religion.
• Enligt buddha finns det inga gudar som kan hjälpa och frälsa människan.
• Buddismen har omkring 300 miljoner anhängare framförallt i Sudost asien.
• Två stora inriktningar
o Sydbuddhism – hinayana och theravada – lilla vagnen, Laos, Burma, Vietnam,Kambodja, Sri Lanka och Thailand.
o Nordbuddhism – mahayana – Stora vagnen, Kina, Japan, Korea, Nepal och Tibet.

Mahayana – Stora vagnen (nordbudhism)
• Ryms många människor
• Alla människor kan nå nirivana
• Spridd i nordöstra Asien
• Buddas lära har blandas upp med mystiska riter och legender från de gamla religionerna i dessa länder.
• Buddha ses ofta som en GUD
• Människorna offrar till honom
• Nirivana ett lyckligt paradis
• Astrologi och tron på onda och goda andar viktigt.
Hinayana – Lilla vagnen (sydbuddhism)
• Endast munkar och nunnor kan nå nirivana
• De håller sig till den ”sanna” läran och försöker leva efter den.
• Sydostasien, thailand, Sri Lanka, Burma, Kambodja och Vietnam
Buddhismens budord
• Endast nunnor och munkar kan följa allt som Buddha lärde ut.
• Inte döda
• Inte stjäla
• Inte leva sexuellt lösaktigt
• Inte ljuga
• Inte använda berusningsmedel.
• Genom att följa budorden förbättrar man sin KARMA och kan därigenom skaffa sig en god återfödelse.


Buddismens grundtanke.
• Återfödelse
• Ingen GUD/Gudar
• Inget Kast system
• Alla människor lika mycket värda
• Har ingen trosbekännelse
http://vbv.se/buddhism_index.html

Buddhistiska visdomsord

• Den som besegrar sig själv är överlägsen den som besegrar tusen man i ett fältslag

• Lär detta av vattnen: högljutt plaskar bäcken , men oceanens djup är stilla.

• Läggandet åt sidan knölpåken och svärdet, med blygsel över råhet och full av barmhärtighet, lever den omvände medlidsam och god mot alla varelser som har liv.

DE TRE JUVELERNA
tiratana




BUDDHA DHAMMA SANGA
Buddha - Den Upplyste
Dhamma - Lagen om befrielsen som bringats i dagen, förverkligats och förkunnats av honom
Sanga - Församlingen av efterföljare som lever med dhamma
DE TRE TILLFLYKTERNA
tisarana
Buddham saranam gacchâmi
Dhammam saranam gacchâmi
Sangham saranam gacchâmi
Jag tar min tillflykt till Buddha
Jag tar min tillflykt till Dhamma
Jag tar min tillflykt till Sangha
Dutiampi Buddham saranam gacchâmi
Dutiampi Dhammam saranam gacchâmi
Dutiampi Sangham saranam gacchâmi
För andra gången; jag tar min tillflykt till Buddha
För andra gången; jag tar min tillflykt till Dhamma
För andra gången; jag tar min tillflykt till Sangha
Tatiampi Buddham saranam gacchâmi
Tatiampi Dhammam saranam gacchâmi
Tatiampi Sangham saranam gacchâmi
För tredje gången; jag tar min tillflykt till Buddha
För tredje gången; jag tar min tillflykt till Dhamma
För tredje gången; jag tar min tillflykt till Sangha