LegionernaPaullus armé förstärks
kriget mot Makedonien hade pågått i tre år då Aemelius Paullus valdes som den ene av de två kosulerna för året 168 f Kr. Han fick uppgiften att föra kriget till ett snabbt slut.
Paullus förde befäl över två legioner på 5000 man, samt ett lika stort antal soldater som tillhandahölls av de städer i Italien som var allierade med Rom. Han hade sammanlagt 20 000 infanterister och 35 elefanter. Elefanter användes sällan i krig i rom, men här användes ibland för att förstärka kavalleriet.
Innan han gav sig i väg till Grekland utsåg Paullus sina stabsofficerare (tribuner). Det var dessa som skulle förstärka armén.
Alla romare som var tänkbara för uttagning kallades en bestämd dag till Capitolium. Tribunerna valde ut dem som behövdes för att fylla ut leden.
Rekryteringsofficerare skickades också till de allierade italiska städerna för att se till att även deras trupper blev förstärkta. De nya rekryterna fick gå sedan de fått ett datum då de måste ha anmält sig hos sina legioner.
När rekryterna, av vilka de flesta varit i tjänst tidigare, kom fram till lägret i Grekland placerades de i respektive centuria.
De yngsta och fattigaste rekryterna hamnade i förtrupperna. De som var i sin krafts dagar placerades i det tunga infanteriet och de äldsta i eftertrupperna.
Med en sådan förstärkta armén gick Paullus till verket. Den makedonska armén, under ledning av den unge kung Perseus, låg nära berget Olympos på Greklands östkust.
Förbindelserna mot norr med Makedonien var goda både till lands och till havs och den föregående romerske konsuln hade inte lyckats forcera fram ett slag i något av sina försök.

Kronos och Zevs

Uranus (himmelen) var den förste och äldste härskaren över hela jordkloten.
Hans son Kronos störtade sin far från tronen och hade tagit över herraväldet.
Han gifte sig med sin syster, Reia och fick med henne sex barn: Hestia, Demeter, Hera, Hades, Poseidon och Zevs.

Kronos hade fått höra av sin fader en spådom som handlade om att han skulle duka under för sin egen son, liksom han själv hade störtat sin fader från tronen. För att undvika detta öde, slukade han de fem äldsta, då modern Reia, lyckades rädda den yngste sonen, Zevs.

Hon räckte nämligen åt Kronos istället för barnet en i lindor insvept sten, som fadern också utan att titta på slukade.

Reia gömde nu den lille Zevs för fadern och lätt uppfostra honom i en grotta på berget Dikte på ön Kreta.

Amalteia uppfödde barnet med get mjölk, och för att barnets skrik skulle inte höras av fadern, Reias tjänarinnor och prästinnor, utförde vapendanser omkring barnet.

När Zevs hade vuxit upp till en kraftig gudsyngling, betvang han sin fader och gav han honom en så kallades kräkmedel. När Kronos drack kräktes han barnen upp de förut slukade syskonen.

Efter att ha befästat sitt välde delade Zevs det med sina bröder Poseidon och Hades på så sätt, att Poseidon blev herre över havet och alla vatten och Hades blev herre över underjorden, medan han själv behöll herraväldet över den övriga delen av skapelsen.

Titanerna och giganterna, väldiga vidunder och jättar, försökte visserligen att med våld störta honom från tronen.
De stormade Olympen, i det att de upptornade Osssa och Pelion på varandra, men efter häftiga strider, där hela gudavärlden deltog, blev de besegrade och Zevs välde var slutgiltigt tryggat.


Copyright © 2007 - SO-blogg. RR

Krigets fem fronter Västfronten
Stilla Havet/Asien
Atlanten
Östfronten
Afrika

Östfronten
Blixtkrig mot Polen 1939
Sedan lugnt till 1941
”Utrotningskrig”
General vinter
Stora pansarslag
Stalingrad och Kursk
Miljoner krigsfångar

Västfronten
Upprustning på båda sidor fram till 1940
Danmark och Norge intogs först
Invasionen av Be-Ne-Lux och FRA.
Flyganfall mot GB. "Slaget om storbritanien"
Luftwaffe mot RAF
Efter att FRA. besegras relativt lugnt till ”D-day”
Eisenhower var befälhavera över de allierades (USA, Kanada,GB och FRA) styrkor i västeuropa under "D-day" och fram till freden.

Afrika
Målsättning att nå de oljekällor som fanns i mellanöstern och att stänga Suez-kanalen.
Ita, Tysk – GB och USA
General Montgomery ledde de allierade och Rommel även kallad ökenräven de tysk italienska styrkorna.
el-Alamein. Allierad seger. Ses som en av tre viktiga vändpunkter av kriget.

Atlanten
Ubåtskrig
Sänka skepp som fraktade varor till GB
Minor
Stora tyska framgångar i början av kriget.
1943 och framåt ökade de allierades framgångar.
Enigma. En tysk "kodmaskin", som de allierade kom över. Detta gjorde att de kunde "avkoda" hemliga tyska meddelanden.
Viktig segern för de allierade och för hela utgången av kriget.


Asien/Stilla havet
Japanerna framgångsrika fram till 1942. Har kontrollen över större delen av den asiatiska delen av Stilla Havet.
Pearl Habor 7 dec 1941. USA går in i kriget. "Väckt en björn som sover"
Slaget vid Midway öarna. Första stora sjöslaget som Japan förlorar mot USA i Stilla havet. Efter detta minskar deras framgångar och de får börja reterera.
Hangarfartyg
Kamikazepiloterna
Japanerna vägrade ge upp
Atombomberna

Indus Shindu Indus (på sanskrit Sindhu) är den viktigaste floden i Pakistan och en av de tre största floderna på Indiska halvön.
Dess källa ligger i Tibet, på norra sidan av Kailasberget, omkring 6 000 meter över havet, och dess utflöde vid Arabiska sjön i Indiska oceanen ligger omkring 3 200 km från källan.
Avrinningsområdet är 960 000 km² stort.

Under namnet Singh-gi-tschu har floden först en nordvästlig riktning, upptar bifloden Gartang och strömmar in på Kashmirs område.
Nedanför Leh (3 430 meter över havet) mottar den Zanskar (från vänster) och bryter nära Skardo fram genom Himalayas västra kedjor. Därefter vänder den sig mot sydväst samt upptar från höger Gilgit och, vid Attock, 320 meter över havet, Kabulfloden, vilken har ungefär samma vattenmassa som Indus.

Indus-Sarasvati är benämningen på den forntida högkultur som uppstod i området runt floden Indus omkring 2600 f.Kr

Benämningen Indus-Sarasvati utgår från den allmänt vedertagna uppfattningen att Harappa och Mohenjo-Daro vid Indus var civilisationer skilda från den civilisation som uppkom vid floden Sarasvati.
Civilisationen vid Indus och Sarasvati existerade ungefär mellan åren 2600 f.Kr och 1500 f.Kr Den spred sig söderut på kontinenten, men hade sitt centrum vid floderna i nordväst. Sannolikt har denna civilisation haft en betydande påverkan på senare tiders hinduism och indisk kultur.

Det förekommer att den samlande benämningen Indus-Sarasvati civilisationen används, och detta sker på grundval av identifikationen mellan det vediska Sarasvatiområdets omnämnande i forntida litteratur.

FAKTA
Högt utvecklad civilisation.
Ekonomin byggde i första hand på jordbruk.
Oklart varför städerna gick under.
Piktografisk skrift.
Handelsmännen var den mäktigaste samhällsgruppen.
Jämlikt samhälle.
Naturreligion.
Koppar och brons användes.

Civilisationens gryning
Ungefär vid 2600 f.Kr växte för-harappiska bosättningar fram till hela städer, med tusentals invånare, av vilka många inte längre var jordbrukare. Uppkomsten av städer ledde till uppkomsten av en enhetlig kultur, något som var ett faktum trots att det kunde vara 100 mil emellan vissa av städerna.
Städerna
Typiskt var städerna indelade i två sektioner.
Den första sektionen var en upphöjd plattform, kallad citadell.
Den andra sektionen, den "nedre staden", bestod av tät bostads- och affärsbebyggelse enligt ett fast mönster. Byggmaterialet var genomgående solbakat tegel och de största städerna kunde rymma 30 000 invånare.

Enligt fynd gjorda i Harappa, Mohenjo-Daro och Rakhigarhi var städerna utrustade med ett sanitetssystem, det första känt i historien. Hem och företag fick sitt vatten från källor, och i varje hus fanns ett särskilt badrum med golvbrunn, som ledde bort avloppsvattnet.

Citadellens roll är fortfarande oklar. Det är långt från säkert att de var byggda i försvarssyfte; kanske fungerade de bara som skydd mot översvämningar. De flesta invånarna i städerna förefaller ha varit handelsmän och hantverkare. Material från avlägsna områden har påträffats på de arkeologiska fyndplatserna. Fynden tyder överlag på att städerna vid Indus präglades av stor ekonomisk jämlikhet.

Ekonomi
Basen för städernas ekonomi var jordbruk, samt handel, det sistnämnda något som underlättades av förbättringar i transportsystemet. Oxdragna kärror det viktigaste sättet att utföra transporter. Även små flatbottnade båtar användes, möjligen försedda med segel, som båtarna på Indus idag. Handelsområde var stort, och sträckte sig från nuvarande Afghanistan, över Persien, bort till Mesopotamien.


Jordbruk
Eftersom städerna kunde vara så stora som 30 000 invånare är det en naturnödvändighet - med tanke på de teknologiska brister som präglade denna tidiga tidsålder - att jordbruket var högeffektivt. En bidragande faktor torde ha varit användandet av plogen, men den bördiga jorden i dalgångarna gjorde sitt till.

Språk
Fortfarande har man inte kunnat uttyda det skriftspråk som användes i Indus och Sarasvatis dalgångar.
Skrift har påträffats i första hand på sigill, präglade på keramiska kärl. Sådana sigill innehåller oftast inte mer än 4-5 tecken; det längsta hittills upptäckta är 26 tecken långt.

Civilisationens undergång
Under 700 år levde invånarna vid Indus och Sarasvati i högönsklig välmåga. Slutet kom sedan lika plötsligt som uppblomstringen av städerna kommit. Kring år 1900 f.Kr har många invånare i städerna börjat flytta därifrån och de som stannade kvar visar tecken på att ha varit undernärda. Hundra år senare hade städerna i princip helt övergivits.

En förklaring till städernas nedgång kan det bara en förändring i klimatet. En förändring i Ghaggar-Hakrasystemet eller Sarasvatisystemet kan ha orsakat katastrofala följder för städerna. Förändringen kan - om inte på annat sätt - ha orsakats av jordbävningar.

Indiska språkDen fornindiska perioden är den i språkligt och kulturhistoriskt avseende viktigaste vad angår de indiska språken. Dess språk kallas sanskrit (sanskrita, sv. "ordnad", "reglerad"). Egentligen tillkommer benämningen sanskrit endast språket under periodens yngre del, sedan dess former blivit av grammatikerna strängt reglerade, men den utsträckes av bruket ofta till hela perioden. Den betydelse, som upptäckten och studiet av sanskrit haft för hela den indoeuropeiska språkforskningen, särdeles den jämförande, är ofantlig.


Det vediska språket

Med vediska språket åter förstås endast språket i veda och ofta även i brahmana. Det visar spår av en blandning av flera, något skilda dialekter. De övriga verken, vilka icke i samma grad skyddades av gudomlig helgd, ha undergått mera föryngringar, men bevarar likväl ännu många ålderdomliga drag. Det klassiska sanskrit, eller sanskrit i inskränkt mening, kallar man det litteraturspråk, som utvecklade sig under den fornindiska periodens senare del. Mellan detta och det vediska språket framträder en bestämd allmän skillnad däri att det förra visar fullkomligt karaktären av ett naturligt och fritt folkspråk, då däremot det senare genom en rad av grammatikaliska arbeten, som kulminerade i Paninis grammatik, blivit till sin form i minsta detalj stadgat och bestämt samt i avseende på ljudförbindelserna utbildat till en i vissa fall konstlad finhet. Därigenom uppstod vid sidan av folkspråken ett särskilt litteraturspråk, vilket också blev de "bildade klassernas" talspråk.


Sanskrit

Denna klassiska språkform betraktades såsom den enda mönstergilla, och en följd därav var att hela den icke-kanoniska sanskritlitteraturen blivit så att säga paniniserad, omarbetad till formel överensstämmelse med Paninis regler. I vilken del av det indoariska Indien det klassiska sanskrit först eller förnämligast utbildats vet man ej. Det synes icke vara en alldeles direkt utveckling ur vedaspråket. Man antar, att Panini levde omkring 300 år f.Kr., och denna tidpunkt kan därför betraktas såsom den fornindiska periodens slut.

Varje bestämning av dess början måste, emedan alla historiska data eller säkra anknytningspunkter saknas, vila helt och hållet på sannolikhetsskäl. Dessa pekar ovedersägligen på ett mycket avlägset tidsskede. Av hymnerna framgår, att vedafolket då ännu hade sitt hemvist endast i Punjab, vid Indus och dess bifloder, samt i östligaste Kabulistan, och att de talrika enskilda småstammarna där stod i oupphörlig strid både med de dravidiska urinnevånarna och med varandra. Gangesfloden omnämnes endast en enda gång i Rigveda, och elefanten tyckes vara ett knappt känt djur. Vid den fornindiska periodens slut däremot hade indierna redan intagit hela Hindustan, dvs Nordindien, och delar av Deccan (eg. det södra landet) samt längesedan grundat stora, ordnade stater. I socialt och politiskt avseende ligger ett ofantligt avstånd mellan det åkerbrukande herdefolkets enkla, nästan patriarkaliska förhållanden och det i kastväsendets fjättrar bundna, despotiskt styrda brahmanska samhället. Och icke mindre stor är förändringen i religionen.


Epokens slut

Det äldsta vedafolkets halvt naturalistiska åskådningssätt har lämnat rum för helt andra, till en del mycket abstrakta, religionsbegrepp. Buddhismen, som är en reaktion mot hinduismen, förnämligast mot dess kastväsende, står i fullt flor och blir inom ett århundrade genom Ashoka statsreligion i norra Indiens mäktigaste rike. Några antydningar om språkets utveckling är ovan lämnade. På grund av dessa i största korthet antydda lokala, politiska, sociala, religiösa och språkliga förändringar förlägger man med rätta den fornindiska periodens början långt tillbaka i tiden. Det minsta, som man antagit, är 1500 f.Kr., men 2200 f.Kr och därutöver har man också ansett möjligt. Sannolikt kan man, utan att räkna för högt, antaga att indiernas äldsta hymner diktats närmare 2000 f.Kr


Se även:

 Imperium Romanum SPQRII I Pater Familias
var familjemedlemen som styrde i familjen. Han hade ensam rätt att bestämma över allt som skedde i huset och i familjen. Alla viktiga beslut tas a Pater Familias både ekonomiska eller politiska. Det är hans skyldighet att ordna det så bra som möjligt för familjen och det är han som bär ansvaret om det går dåligt i hela släkten.
Pojken enligt romersk lag skulle gifta sig vid 14 års ålder och då kunde han vara med och rösta vid folksamlingen vid 17 års ålder (männens genomsnitts ålder var 43-45 år).
Kvinnan i familjen fick mycket mer frihet om man jämför med kvinnan i Grekland, här får den romerska kvinnan besöka teatrar, badhus och olika nöje.
Hon ansvarar för hushållet och är värdinnan i huset. Barnen kommer så småningom att ta hand om mamman på äldre dagar. Det är nämligen så att barnen har för skyldighet att ta hand om föräldrarna och helst mamman.
Kvinnan blev med barn vid 16 år ålder och sedan med jämna mellanrum gravid under delen av livet (medellivslängden för kvinnan var 37-39 år)
Faktum var att flickornas viktigaste uppgift var att föda barn för att föra släkte vidare, man ville ju helst ha 2st flickor i familjen men också minst 3-4 pojkar.
Som ni förstår själva bardomen var mycket kortare då, om man tänker på att flickan skall gifta sig enligt lagen vid 12 års ålder eller om ni tittar på hur länge människan levde i Rom.
I de rika familjen började barnen skolgången vid 7 års ålder- dessa barn brukade ha privata lärare (kanske en grekisk slav som kunde lära barnen historia, retorik och konst, kanske till och med musik). Pojkarna skulle helst resa till Grekland för att fortsätta med sina studier i talekonst (skall man bli politiker...måste man kunna det), eller kanske åka till olika provinser för att göra karriär som skribent till exempel eller militär.
Pojkarna hade andra förutsättningar är flickorna i Rom, för pojkarna nyanserna var mycket större, man kunde bli stort sätt allt man ville bli. Flickorna skulle helst inte "behöva" lära sig så mycket och föra släktet vidare. Hon skulle giftas bort helst med ett bra parti, en pater framilias med bra ekonomi...

II Från Kungadöme till Republik
vid tiden för Roms tillkomst var etruskerna det ledande folket i den mellersta delen av den italiska halvön. De hade en högt utvecklat kultur, som fick stor betydelse för romarna. Bland annat lärde sig dessa av etruskerna den mycket svåra konsten att bygga bra vägar.
Till att börja med levde romerna helt i skuggan av etruskerna och styrdes av etruskiska kungar. Men någon gång cirkus 500 f Kr gjorde romarna uppror och avsatte den etruskiska kungen.
Rom blev nu Republik, dvs. ett rike där det inte finns någon som från födelsen är bestämd att bli statens ledare. Ordet republik har vi fått från romarnas språk, latinet, där det är benämningen på staten.

Hur styrdes då den romerska republiken?

1) alla fria män som fyllt 17 år kunde gå till folkförsamlingen, som kallades samman för att inhämta folkets vilja.
2) Senaten som var 300 män från de främsta adelsätterna och fungerade som ett slags regering. Ledaren kallades princeps (den främste, jfr "prins"). Här fanns maktens tyngdpunkt.
3) främst bland ämbetsmännen var två konsuler, republikens presidenter. När någon stor fara hotade staten, kunde dessa presidenter ersättas av en diktator med obegränsad makt. Diktators tid skulle varade högst sex månader och efteråt var det möjligt att ställa honom till ansvar för hans beslut.
Anledningen att diktator fick ersätta presidenterna under så kort tid var att man ville inte att bara en man skulle få så stort inflytande.

III Samhällsklasser i staden Rom

de fria medborgarna var uppdelade i 2 grupper PATRICIER och PLEBEJER Patricierna var en jordadel, som ägde stora eller mycket stora egendomar. Det ur deras krets de flesta ämbetsmännen ko. Plebejerna hade små jordlotter eller var enkla hantverkare. De utgjorde majoriteten av medborgarna.
Visserligen hade Plebejerna röst och rätt i folkförsamlingen men det rikiga makten låg vid SENATEN och Plebejerna hade inte tillträde dit. Eftersom Plebejerna villa ha sina rätt, bildades då FOLKTRIBUNER. Genom att ropa VETO(= JAG FÖRBJUDER), kunde dessa sätta stopp för varje politisk åtgärd.
I Rom fanns också ett växande antal slavar, som bildade en tredje klass. För dessa personer var livet mycket svårt, framför allt dem som arbetade i gruvorna och i jordbruket, som ofta hade bojor på sig.
Slavarna gjorde ofta uppror. Det farligaste av alla uppror var på 70-t f Kr. Slavar och fattiga bönder slog samman och bildade en stor armé (100.000 soldater), deras ledare hette SPARTACUS, en krigsfånge. Det tog tre hela år att slå ner upproret och 6000 slavar korsfästes utanför Rom så att alla som skulle vara våga göra samma sak skulle se hur det skulle sluta.

Italien erövras!

det ena folk efter det andra besegrades och till sist återstod bara de gamla grekiska kolonierna på Italiens sydkust. För grekerna kämpade, Pyrrhus. Med hjälp av en toppmodern armé, där han hade tom elefanter, spred han förvirring i romarnas land. Men efter två krig vid 260 f Kr lär Pyrrhus har sagt följande " En sådan seger till och jag är förlorad!" (det säger ganska mycket trots att man har vunnit varje gång eller? 270 f Kr vinner romarna mot grekerna och tar hela den italienska halvön.

IV Kampen om Medelhavet... MARE NOSTRUM

efter erövringen av hela Italien, hade romarna lätt att komma i konflikt vid internationella konflikter. Nu skulle romarna utmana den mäktiska handelsrepubliken KARTAGO(som hade bland annat, Sardinien, Corsica och ett område i södra Spanien. Kartago hade en mäktigt flotta och väldiga rikedomar.
En kraftmätning mellan Rom och Kartago blev det oundvikligt. Kampen pågick med vissa avbrott i mer än hundra år. Kriget kallas för det Puniska kriget efter romarnas namn på kartagerna (puner). I början fick Kartago avstå från hela Sicilien. Det andra kriget mellan Rom och Kartago har blivit mycket mer omtalade, Hannibal var i Kartago en mycket duktig ledare som hade beslutat sig att kriga mot Rom på deras hemmaplan! Hannibal hade en stor armé som var utrustade bland annat med 30-t elefanter, han gick från Spanien över Pyrenéerna - Alperna ned i Italien. Slaget vid Cannae år 216 blev hans mest lysande seger och ett av historiens mest berömda förintelseslag. Romarna förlorade då nästan hela sin armé och staden Rom hotades av Hannibal kanske skulle storma in i staden! Men romarna lyckades resa sig på nytt och efter hela femton år i Italien måste Hannibal återvända till Kartago. Kartago tvingades till ett fredsavtal år 201. Trots det Kartago återhämtade sig som betydande handelsnation i medelhavsområdet. Detta gjorde att romarna oroade sig för sina egna affärer/handelsstationer i södra Italien och Rom. Romarnas köpmännens talesman CATO förde en så kallade hatkampanj mot kartagerna. I senaten avslutade han alltid, oavsett vilket ämne han talade om med "för övrigt anser jag att Kartago bör förstöras." Hans agitattion gav resultat och ett tredje krig startade. År 146 f Kr brändes staden på senatens order och jämnades med marken. Man tom plöjde upp området och man ägnade sig att kasta salt på alla åkrar.

V Romarna och de besegrade folken

Krigen mellan Kartago och Rom lärde romarna att bygga en flotta. Rom blev en sjömakt och Medelhavet ett romerskt innanhav MARE NOSTRUM (vårt hav). Omkring året 100 f Kr hade romarnas makt nått från Spanien ända till mindre Asien!
De besegrade behandlades mycket olika. Folken i Italien gjordes i regel till BUNDSFÖRVANTER, vilket betyder att de fick behålla sina lagar och slapp betala skatt till Rom. Däremot måste alla göra krigstjänst o den romerska ärmé.
Annorlunda var det då för folken utanför Italien. Dessa områden kallades PROVINSER och styrdes av romarna. Provinsborna behövde inte göra krigstjänst MEN DE MÅSTE BETALA SKATT til Rom. Provins chefen (Guvernören) hade ingen lön, i stället fick de för egen del behålla överskottet, sedan de till Rom levererat in den skatt som var fastställt för provinsen. Romarna var skickliga politiker. De insåg att det inte var möjligt att med bara vapenmakt regera det väldiga riket. Deras politik gick ut på att splittra folket för att på så sätt härska dem. Den här metoden kallade man för att "söndra och härska"* och den har använts av andra erövrare mot besegrade folk.

*DIVIDE ET IMPERA

Historiskt sätt används termen om romarnas krigföringsmetod, som gick ut på att skilja mindre stammar ifrån varandra, så att dessa kunde bekämpas en och en i små grupper istället för en stor armé.

Kris för de fria bönderna

Romarnas framgång utomlands visade skapa problem på deras hemmaplan, många hade tjänat på att kriga, men rikedomarna hamnade hos några få...till exempel fältherrar, senatorer och storköpmännen.
De fri bönderna som bildade kärnan i den väldiga romerska armé fick nästan ingenting. Under Hannibals tåg i Italien fick deras gårdar förstörda och medan dessa soldater var borta på krigsfälten kom deras egendomar i efterhand. Dessutom från romerska provinser strömmade in billiga råvaror och det gick inte heller att konkurrera med sådana priser. Allt flera blev tvungna att sälja sina egendomar och flyttade till Rom. De nyrika placerade sina pengar och jorden sköttes av slavar, som fanns det gott om pga. så många krig.

Bröd och skådespel

för småbönder och soldater återstod inte mer än att flytta till Rom. Detta gjorde att bildades egendomslösa människor PROLETÄRER. Det fanns alldeles för få arbete för så mycket folk, med dessa folk hade rösträtt i folkförsamlingen. Det här gav dem en möjlighet att dra sig fram, dessa politiker som sökte popularitet, delade ut bröd och bjöd på nöjen. Proletärerna kunde sälja sin rösträtt för "bröd och skådespel".

En armé av yrkessoldater i stället för värnpliktiga
ursprungligen byggde den romerska armé på allmän värnplikt, men det blev svårt att få soldater pga. bönderna hade blivit mindre i antal. Samtidigt behövde Rom en mycket större armé, då bestämde man sig för att rekrytera soldater bland dessa arbetslösa i staden. Dessa soldater stred för lön och ett hopp om ett rikt krigsbyte. Fälthärren blev för dessa soldater en mycket viktig person, viktigare en själva senaten eller folkförsamlingen. Det där gjorde att fältherren frestades då att blanda sig i politiken och med vapens hjälp kunde gripa makten i Rom.


se även...

akvedukt*

Latin

Romerska siffror

FILMTIPS*Gladiator
utspelar sig runt året 180, då romerska riket står på sin höjdpunkt under kejsaren Marcus Aurelius. Filmen bygger på en gammal legend om en romersk legionär vid Hispania (Spanien)som blir förskjuten, förvandlad till slav och som tvingas livnära sig som gladiator.



Copyright © 2007 - SO-blogg. RR

Ilion-Troja.filmen nu har vi titta på filmen Troja som komplement och för att få lite bättre förståelse över Homerus verk. Vi kan också se skillnader mellan Troja och Sparta (som unifierar hela Egeiska världen). Härmer följer lite frågor och länkar tills vi ses på tisdag (v 5).

När och vem skrev böckerna?

Vad handlar dessa böcker om?

Vad heter Trojans prinser och konungen?

Vilka var Akilles och Hektor?

Vad heter Akilles far och mor? och vad heter hans soldater?

Vem var Agamemnon?

Vem var Priamos?

Varför ville Agamemnon vara med och hjälpa till hans bror?

Varför är Akilles med i själva kriget?

Vilka skillnader kan vi se i filmen mellan Sparta och Troja?

se även...

Greklands huvudsida*

Aten/Sparta

Copyright © 2007 - SO-blogg. RR

 Hinduismen – Målbeskrivning JK

Godkänd

- ha kunskap om hinduismens ursprung och utbredning

- ha kunskap om de hinduiska huvudgudarna

- ha kunskap om hinduismens cykliska syn på livet och döden – Samsara

- ha kunskap om hinduismens olika vägar till målet

- ha kunskap om hinduismens heliga skrifter och platser



Väl godkänd

- uppnå målen för Godkänd

- kunna redogöra för den hinduiska gudssynen

- kunna redogöra för Samsaras betydelse/påverkan på individen och på samhället

- kunna redogöra för hur de olika vägarna till målet påverkar individen/samhället

- kunna redogöra och jämföra hinduismens centrala trossystem och gudssyn samt hur dessa påverkar individen och samhället jämfört med judendomen/kristendomen/islam



Mycket väl godkänd

- uppnå målen för Godkänd och Väl godkänd

- uppvisa prov på en djupare analys och en högre kvalitet i förmågan att se samband