Ryska revolutionen Bakgrund
1709 besegrar Ryssland Sverige ledda av Karl XII och når sin målsättning att få kontroll överÖstersjön.
Ryssland är till ytan världens största land.
ryssland leds av Tsar Peter den store.

Bönderna i Ryssland livegna.
Livegna= godsägarna äge den jord som bönderna brukade och bestämde helt över bondens liv. Sålde godsägaren mark följde bönderna på den marken med till den nye ägaren.
De flesta bönder f.f.a männen föddes och dog på samma gård. En livegen bonde fick inte fkytta utan godsägarens godkännande.

1861 avskaffas livegenskapen.
Bönderna i Ryssland var dock så fattiga att de inte kunde köpa loss sin jord utan förblev i stort sett livegna trots den nya lagen.

Tsaren styrde Ryssland enväldigt.
Han styrde såväl politiskt som religiöst. Han behövde bara svara för sina handlingar inför GUD.
Ryssland var ett feodalt samhälle och tsaren styrde landet med hjälp av kyrkan och adeln. Dessa utgjorde tillsammans 1 % av befolkningen.

På slutet av 1800- talet och början av 1900- talet börjar Ryssland industrilariseras, ca 100 år efter övriga Europa. Anledningen till att de var så långt efter övriga Europa var att jordbruket var så eftersatt.
Tack vara de nya industrierna började en växande arbetarklass växa upp i städerna. Dessa höjer sina röster på reformer eftersom de anser att det ryska systemet är orättvisst. Det är f.f.a socialdemokraterna som kräver reformer.
En av männen inom det partiet är Vladimir Lenin.´Han tvingas dock i landsflykt sedan han gått ihop med radikala vänster anhängare. De tar namnet "bolsjeviker"= majoritet.

Natinalismen sprider sig i Ryssland. Här verkar den för ett splittring då Finland och "baltländerna" vill bli fria från den ryska gemenskapen.

Ryssland går med i WW1 på ententen sida. De har stora framgångar i början men missnöjet sprider sig efter att arméen förlorat ett antal större slag.

Mars 1917 bryter vilda strejker ut i St Petersburg. Dessa stöds av bolsjevikerna och Lenin återvänder till Ryssland. Han anser att tiden är mogen för ett maktövertagande genom revolution.
P.g.a oroligheterna avgår Tsar Nikolas II. En liberal regering tillsätts efter val men detta accepterar inte Bolsjevikerna utan de tar makten med hjälp av beväpnade
undersåtar. Dessa kallas sovjeter=RÅD.
Detta är början till kommunismens övertagande i Ryssland. i oktober 1917 tar de kontrollen över alla viktiga byggnader i ST. Petersburg. Detta är "oktober revolutionen"

Det första de gjorde var att sluta en separat fred med trippelalliansen. Denna fred kostade Ryssland väldigt mycket. Lenin ansåg dock att det var nödvändigt för nu kunde man konsentrera all sin kraft på maktövertagandet.
1918 upplöser än en gång bolsjevikerna det folkvalda paarlamentet.
De bildar det Ryska kommunisktiska partiet.

ett inbördeskrig bryter ut mellan de röda(bolsjevikerna) och de vita tsartrogna (adeln, kyrkan, stöttatde av GB och FRA)
Kriget varar mellan 1918 - 1921. 6 - 7 miljoner döda.
Bolsjevikerna segrar.
Världens första kommunistiska diktatur bildas och antar namnet Sovjet.
Staten kontrollerar allt.
Moskva ny huvudstad. St. Petersburg - Leningrad.

Copyright © 2007 - SO-blogg J.K

  Romerska siffrorI = 1
V = 5
X = 10
L = 50
C = 100
D = 500
M = 1000

Det finns inget tecken för noll.
Eftersom romerska tal har ett fast värde sker sammansättningen till andra tal efter följande regler:

1. Lika taltecken som återkommer omedelbart efter varandra ska adderas:

II = 2 XX = 20 CCC = 300

2. Står ett mindre taltecken före ett större ska det subtraheras:

IV = 4 IX = 9 CM = 900

3. Står ett mindre taltecken efter ett större ska det adderas:

VI = 6 VIII = 8 XI = 11 LXII = 62
MCMLXIV = 1964

Hur skriver man då ditt födelseår?

Copyright © 2007 - SO-blogg. R.R

RomarnaRomerska riket eller Romarriket börja räknas med Kejsartiden, tiden efter år 31 f.Kr. som avlöste den romerska republiken men ibland det romerska imperiet, Imperium Romanum, som helhet.
Skillnaden mellan de två låg framför allt i styrelseskicket, även republiken kontrollerade lydstater. Båda hade staden Rom som sitt centrum.
Under sin erövring av Europa var romarriket oftast känt under förkortningen SPQR.

Under sin höjdpunkt omfattande det romerska riket med romarna cirka en fjärdedel av jordens dåvarande befolkning, vilket gör romerska riket till det relativt sett mest folkrika imperium som någonsin existerat.


Under många år gjorde historiker en distinktion mellan principatet, perioden från Augustus till den romerska krisen på 200-talet under dominatet, och perioden från Diocletianus till slutet på Västrom.
Enligt denna distinktion ska under principatet (latin: princeps, "den första", den enda titel som Augustus unnade sig) diktaturens verklighet ha hållits dold bakom en republikliknande kuliss; medan dominatet (dominus, "mästare") öppet exponerade sin makt med gyllene kronor och överlastade kejserliga ritualer.
Idag vet vi att verkligheten var mer nyanserad: Delar av den romerska administrationen levde vidare i det bysantinska riket mer än tusen år efter att de skapats och att kejserligt majestät knappast var okänt i kejsartidens inledning.

Det romerska riket kontrollerade alla de hellenistiska länderna kring Medelhavet och hela det keltiska Västeuropa.
När imperiet delades upp i två administrativa delar, Västrom och Östrom, återspeglade det skillnaden mellan dessa kulturella områden.
När Odovakar tog makten över den västra halvan hade den redan börjat förändras i sin egen riktning.
Kyrkan hade övertagit stora delar av administrationen och den välgörenhet som tidigare hade ombesörjts av den sekulära regimen.
Den östra halvan, med sitt centrum i Konstantin den stores huvudstad Konstantinopel, förblev den romerska statens hjärta ända fram till 1453 då det bysantinska riket inkorporerades i det Osmanska riket.

Det romerska riket har haft utomordentligt stor påverkan på styrelseskick, lagar och monumental arkitektur hos många efterföljande kulturer i väst.
Under lång tid har romerska titlar använts av deras efterträdare som gjort anspråk på att härska över ett imperium. Bland annat frankerna, Tysk-romerska riket, det första och andra bulgariska imperiet, Ryska/Kiev dynastier och Tyska riket.

En vers i romarnas nationella hjältesaga Aeneiden, skriven av skalden Vergilius på 100-talet f.Kr., lyder: Din lott, romare, är att styra de övriga folken!



FAKTA
Imperium Romanum
Senatus Populus Que Romanus SPQR
(Latin: Senaten och det romerska folket)

Officiellt språk Latin, senare Grekiska
Huvudstad Rom senare Konstantinopel
Statsskick Autokrati
Statsöverhuvud Romersk kejsare
Etablerat; 2 september 31 f.Kr
Upplösning Delat: Västrom och Östrom 395.
Första kejsaren: Augustus (27 f.Kr - 14)
Sista kejsaren: Theodosius I (347 - 395)
Föregående stat: Romerska republiken
Efterföljande stat: Västrom och Östrom
Valuta: Solidus, Aureus, Denarius, Sestertius, As, Euro

Förhistoria
Stadens sju kullar var faktiskt bebodda redan under företruskisk tid och alltsedan 900-talet f.Kr av latinare.

Romerska Republiken
Den romerska republiken existerade från 509 f.Kr och gick upp i Romerska Riket 27 f.Kr då Augustus blev kejsare.

Romerska riket
under 100-talet e.kr., när det var som störst - och omslöt hela Medelhavet.
Romarriket var från början bara en stadsstat men utvecklades till ett av världshistoriens mäktigaste imperier. Även efter att riket blivit kejsardöme skulle det bestå i cirka 400 år som enat rike (nästan 1500 år om man räknar med det Bysantinska rikets historia) och mycket skulle förändras i imperiet under tiden fram till Västroms fall 476 e.Kr

Det romerska riket brukar sägas ha uppstått med det styrelseskick som följde slaget vid Actium 31 f.Kr Den romerska republikens institutioner i Rom hade dock förstörts under det föregående seklet, och Rom hade i praktiken styrts av en despot sedan Sulla.

Politisk utveckling
Augustus' regering innebar en vändpunkt, vid tiden för Actium fanns det ingen då levande människa som kunde minnas en fungerande republikansk institution eller något tillfälle då inbördeskrig inte förekommit i Rom.
45 år senare, vid Augustus död, fanns det ingen som kunde minnas något före hans regim. De genomsnittlige romaren hade en förväntad livslängd på bara 40 år.
Augustus' långa och fredliga regeringstid utmärktes av konsensus och en generation romare utan kännedom om något annat styrelseskick eller någon annan kejsare. Detta var den nödvändiga förutsättningen för att kunna etablera en ärftlig monarki i det Rom som låtit mörda Julius Caesar just på grund av hans kungliga ambitioner.
Oavsett om romarna önskade sig ett envälde eller inte var det, under Augustus tid, det enda de kände till. Enväldet skulle komma att bestå i flera sekler.

Under Augustus etablerades handelsförbindelser ända bort till Indien och Kina. Hans regeringstid innebar flera varaktiga bedrifter som skulle komma att få bestående inverkan på imperiet:

Kejsartitlen, det ärftliga ämbetet skapades.
Lönenivån i armén slogs fast. Den militära tjänstgöringstiden innebar för det romerska rikets militär det sista steget bort från en medborgararmé.
Upprättandet av praetoriangardet som skulle komma att tillsätta och avsätta kejsare under flera sekler.
Expansionen drevs till imperiets naturliga gränser och dessa gränser kom att bli bestående, med mycket små variationer under de följande 400 åren.

Genom att skapa en offentlig sektor som stod fri från maktstrukturen som omgav den Romerska senaten, vilket ledde till att senatens makt minskade med tiden.
Lagarna lex Julia 18 f.Kr och lex Papia Poppaea 9 e.Kr. som belönade barnafödande och bestraffade celibat.
Spridandet av kulten kring den gudförklarade Julius Caesar över hela imperiet och understödjandet av Augustus halvgudsstatus i den östa, hellenistiska världen redan under hans livstid.
Denna tradition fanns kvar då Konstantin den store dog och han utsågs till både romersk gud och "den trettonde aposteln".

Kulturell utveckling
Den augustinska perioden innebar en blomstring för poesi, historia, skulptur och arkitektur.Titus Livius skrev visserligen sitt mästerliga historieverk under den augustinska perioden och den täcker förvisso hela den romerska historien ända tillbaka till 9 f.Kr., men bara kortfattade andrahandskällor finns kvar av den del av hans verk som berör den sena republiken och den augustinska perioden.
Våra viktigaste primärkällor utgörs av Res Gestae Divi Augusti, Augustus hårt vinklade självbiografi; Historiae Romanae av Velleius Paterculus, ett osammanhängande verk som fungerar som en tillförlitlig krönika; och Controversiae och Suasoriae av Seneca d.ä

Viktiga andrahandskällor som täcker perioden är Tacitus, Dio Cassius, Plutarchos och Suetonius. Josefus' Ioudaike archaiologia är en viktig källa för information om Judéen som blev en provins under Augustus.


Julisk-Claudiska dynastin är benämningen på den dynasti som utgjordes av de fem första romerska kejsarna som tillhörde den julianska ätten, samma ätt som Julius Caesar - Augustus, Tiberius, Caligula, Claudius och Nero. Kejsar Augustus adopterades av Julius Caesar, men härstammade från ätten.

Kejsartiden inleddes efter att Octavianus besegrat Marcus Antonius och Kleopatra i den sista av en lång rad inbördeskrig i senrepublikens Rom. Octavianus var adoptivson till Julius Caesar men till skillnad från sin adoptivfar var han noga med att inte reta upp aristokratin i senaten.
Han var fast besluten att en gång för alla göra slut på inbördeskrigen och skapa en stabil statsmakt, och han var övertygad om att det krävdes envälde för att nå dit. Octavianus var dock väl medveten om att Caesar blivit mördad just för att han utropat sig till diktator på livstid och hade ambitioner på att bli kung.

Därför gick han mycket försiktigare fram än adoptivfadern och knöt mer och mer makt till sig bakom en fasad av att republiken levde kvar.
Från och med år 27 f.Kr var hans officiella titel princeps, den främste medlemmen i senaten. I realiteten var han dock envåldshärskare och blev från och med nu även benämnd Augustus, den upphöjde. Kejsartiden hade inletts.

För att skapa en riktigt stabil stat genomförde Augustus ett atort antal reformer för att bringa ordning i den tidigare kaotiska förvaltningen. De viktigaste åtgärderna presenteras ovan. Augustus lyckades i sina ambitioner och de kommande 200 åren var Romarriket nästan förskonat från inbördeskrig. Augustus genomförde också en stor ombyggnad av Rom, vars befolkning nu var omkring en miljon till antalet.

Utrikespolitiskt vidgades riket ytterligare med bl.a erövringar av vad som nu är södra Tyskland, Alpområdet och de få landområden runt Medelhavet som dessförinnan inte kontrollerades av Rom.
Under kort tid ockuperade man också hela området mellan Rhen och Elbe men tvingades dra sig tillbaka efter att armén drabbats av ett förkrossande nederlag mot germanska stammar år 9 e.Kr
Gränsen mellan Romarriket och Germanien kom sedan att gå utmed Rhen-Donau. För att säkra successionen adopterade Augustus Tiberius, som efterträdde honom.

Tiberius blev kejsare år 14 och han skulle inneha kejsartiteln fram till sin död år 37.
Tiberius saknade Augustus karisma men var en mycket skicklig administratör och skicklig militär ledare. Inrikespolitiskt brottades han med stora familjeproblem när det gällde tronföljden. Den tänkte tronarvingen, brorsonen Germanicus avled år 19. Tiberius egen son Drusus d.y blev nu tronarvinge men avled år 23, troligen mördad. Germanicus änka Agrippina d.ä blev landsförvisad efter en konflikt med Tiberius.
Till slut blev det Germanicus son, Caligula som efterträdde Tiberius. Roms andre kejsare genomförde inga större erövringar utan satsade i första hand på att säkra rikets gränser mot Germanien.

Caligula, som var kejsare åren 37-41, hette egentligen Gajus Julius Caesar Germanicus. Efter att först ha varit omtyckt bland såväl senatorer som hos krigsmakten urartade hans styre och han skall ha gjort sig skyldig till otroliga grymheter.
Han spenderade också gigantiska summor på lyxliv och diverse olika spektakel i rikets huvudstad.
Hans livsstil som i mångt och mycket liknande de österländska monarkernas retade många senatsmedlemmar som fortfarande hade en illussion av att republiken levde kvar. Efter flera misslyckade mordförsök mördades Caligula till slut av officerare i praetoriangardet, kejsarens livvakt.

Claudius (regerade 41-54) blev Romarrikets fjärde kejsare. Claudius fullständiga namn var Tiberius Claudius Nero Germanicus och han var dotterson till Marcus Antonius. Claudius var som ung sjuklig och hade problem med att han stammade när han pratade. Trots att han aldrig var tänkt som kejsare upphöjde praetoriangardet honom till kejsare efter att Caligula mördats.

Claudius visade sig emellertid vara en handlingskraftig regent. Han omdanade och effektiviserade förvaltningen och även utrikespolitiskt var han framgångsrik.
Under Claudius regenttid införlivades flera nya provinser i riket, år 43 genomfördes också en invasion av brittiska öarna och några år senare sträckte sig Romarriket ända upp till nuvarande Skottland.

Claudius var sedan år 49 gift med Agrippina och för att säkra tronföljden åt sin son Nero lät hon år 54 giftmörda sin make.

Nero (regerade 54-68) blev den siste kejsaren inom den julisk-claudiska dynastin. Nero adopterades av Claudius och förlovade sig med adoptivfaderns dotter Octavia, som Claudius hade fått i ett tidigare äktenskap. Neros mor, Agrippina d.y., lyckades övertala Claudius att utse Nero till sin efterträdare i stället för sin egen son, Britannicus. Trots detta lät Nero mörda sin mor år 59. Britannicus hade mördats redan år 55.

Neros regeringstid präglades av motsättningar med senaten, och vid flera tillfällen utfördes utrensningar av verkliga eller inbillade fiender inom senatsaristokratin. År 64 genomförde han de första organiserade förföljelserna av kristna. En stor brand i Rom (troligen beordrad av kejsaren själv) blev formell orsak till förföljelserna som kostade många kristna livet.
Nero misstänks ha anlagt branden för att kunna bygga ett palats på Esquilinen. Palatset var gigantiskt - 50,6 hektar stort - med bland annat en 37 meter hög staty på Nero själv. Konflikterna med senaten fortsatte och blev akut år 68. Efter att senaten förklarat kejsaren vara fiende till det romerska folket valde han att begå självmord.


Inbördeskriget år 68-69
Efter Neros död och revolten mot honom följde en orolig period åren 68-69 som kan liknas vid inbördeskrig innan den Flaviska dynastin inleddes. Galba blev Neros efterträdare år 68 men redan år 69 dödades han av sina egna vakter på order av Otho som i revolten mot Nero var lojal.
Senaten godkände Otho som kejsare då han i motsats till Galba inte var lika allierad med militären. Vitellius, som var legat i Germania (Tyskland), tågade dock mot Rom och dödade Otho år 69. Men även han kunde inte nå stabilitet i riket trots senatens stöd.
Vespasianus ledde under denna tid belägringen av Jerusalem, men han gav i stället sin son Titus detta uppdrag, och han lyckades vinna ett slag mot Vitellius och tog makten.

Flaviska dynastin
Vespasianus tog makten år 69. Han var den förste i Flaviska dynastin, som även innefattade hans söner Titus och Domitianus. Hans styre byggde på administration och disciplin och han lyckades stabilisera riket. Han slog ner en revolt i Gallien (Frankrike) och hans son Titus erövrade Jerusalem och förstörde staden, varpå en legat fick ta över styret i området. Vespasianus förstärkte gränserna genom att göra dessa områden beroende av Rom.
Han förde en stram finanspolitik och genom skatt kunde han få en stabil ekonomi. Han uppförde det berömda Colosseum.

År 79 dog Vespasianus och lämnade över makten till sin son Titus. Trots sin korta tid som kejsare blev han en av de mest populära. Under hans tid som regent inträffade många katastrofer, bland annat förstördes Pompeji och Herculaneum genom utbrottet från vulkanen Vesuvius i Neapelbukten.
Några månader senare förstördes viktiga byggande i Rom, bland annat Capitolium, Pantheon och Agrippas bad, av en brand. Titus uppförde nya byggnader, bland annat amfiteatrar.

År 81 dog Titus och eftersom han inte hade någon son fick hans bror Domitianus tronen. Domitianus försökte öka moralen i landet genom bekämpa korruption och prostitution.
De gamla gudatemplen återuppfördes och andra religoner förtrycktes. Han insisterade på att bli hälsad Dominus et Deus ("herre och gud").
År 93 lät han avrätta kristna; det har sagts att hans syskonbarn Flavius Clemens var bland dem. År 96 mördades han.


Nerva tog över efter Domitianus år 96. Han blev vald av senaten. Militären var missnöjd eftersom den gillade den makt de fått under den flaviska dynastin. Nervas tid som kejsare blev kort. Han valde själv Trajanus som sin efterträdare.

Trajanus fick år 98 makten av Nerva. Trajanus erövrade Dakien, (Rumänien) norr om floden Donau och utvigdade gränsen österut och erövrade där Armenien, Assyrien och Mesopotamien.
En revolt i Afrika år 115 gjorde att han tvingades tillbaka till Rom från kriget i öster. Han dog på väg till Rom i Kilikien år 117.

Hadrianus kom till makten år 117 och behöll den fram till sin död år 138. Under hans tid förändrades Roms utrikespolitik. Han övergav utvidgningstanken och börja tänka mera på försvar och fred.
Han eftersträvade naturliga gränser i riket, som till exempel floder och berg.
I mellersta Britannia (England och Skottland), där det inte fanns naturlig gräns, byggde han en mur, som utgjorde rikets gräns mot norr. Han lämnade också områden mer eller mindre frivilligt för att uppnå de naturliga gränser som var lätta att försvara och därmed inte behövde inte lika mycket trupper. Av denna anledning lämnade han bland annat norra Dakien år 118.

Antoninus Pius fick makten år 138 av Hadrianus, som han var rådgivare åt. Antonius Pius starka sidor var juridik och administration. Han undvek krig, som han ansåg var dyrt. I stället satsade han på att förbättra städer som Rom, Ostia, Lanuvium, Tarquinia, Lorium, Antinum, Terraccina, Capua och Puteoli. Efter en tids sjukdom dog han den 7 mars år 161 i staden Lorium.

Marcus Aurelius tog makten år 161. Riket var i stor oro under hans tid. Bland annat bröt pesten ut i östra delen av riket. Han tvingades också ut i krig. Marcus Aurelius dog i Vindobona (nuvarande Wien) år 180 under fälttåget mot markomannerna, dock ej i strid.

Commodus fick makten år 180 efter sin far Marcus Aurelius. Han var en grym tyrann (av de romerska kejsarna anses endast Nero och Caligula ha varit värre än han), som inte var speciellt intresserad av att regera riket. Han anordnade gladiatorspel och ordnande festivaler och fester, medan rikets ekonomi föröddes. Trots hans försök att göra sig populär med gladiatorspel kom folk hata honom för hans hårda lagar.
Han kom senare att mördas år 192; då hade redan ett flertal mordförsök gjorts mot honom. Han tillskrivs yttrandet "Oderint, dum metuant" (Må de hata, blott de frukta).

Tetrarkivar den romerska regeringsform med fyra kejsare som Diocletianus införde år 293 och som satte punkt för den romerska krisen på 200-talet.
Tetrarkin varade fram till år 312 (slaget vid Pons Mulvius) eller 313 (Milano) men upplöstes inte formellt förrän år 324, då Konstantins gjorde sig till ensam romersk kejsare.

Konstantin den store
Konstantin anses vara den kanske viktigaste gestalten i det senantika Romarriket. År 306 utropades Konstantin till kejsare av faderns trupper.
Riket var dock delat mellan flera kejsare. De följande åren utbröt maktkamp mellan kejsarna Galerius, Severus II, Maximinus Daia, Maximianus och Licinius. Konstantin besegrade Maxentius vid Pons Milvius utanför Rom år 312. Följande år möttes Konstantin och Licinius i Milano och delade upp riket mellan sig. Läget var dock spänt mellan dem och 324 besegrade Konstantin Licinius i en serie slag och blev kejsare över hela det romerska riket.

Under åren 324-330 lät Konstantin uppföra Konstantinopel vid Bosporen och flyttade år 330 hela rikets administration dit.
Bytet av huvudstad var ett steg på vägen till en permanent delning av riket i två i realiteten självständiga stater - Västrom och Östrom.
Den slutliga delningen skedde år 395.
Theodosius I (den store) (född år 346, död 395) föddes i Spanien och var en av de viktigaste gestalterna i det senantika Romarriket.

Efter att kejsar Valens stupat i strid med Ostrogoter vid Adrianopel år 378 utnämnde dennes efterträdare Gratianus Teodosius till medkejsare år 379, med särskilt ansvar för att reda upp situationen med Ostrogoterna.
Dessa besegrades men blev återigen foederati (bundsförvanter) och fick bosätta sig på Balkan. Dessa skulle dock bryta upp igen på 390-talet och inleda en flera decennier lång plundringsvåg på Balkan innan de slog sig ner i Italien. Teodosius och hans efterträdare var oförmögna att stoppa Ostrogoternas framfart.
Gratius mördades år 383 varpå inbördeskrig bröt ut. Theodosius I avgick så småningom med segern och regerade ensam riket fram tills han avled i Milano år 395. Dessförrinnan hade han år 394 besegrat härmästaren Arbogastes i ett nytt inbördeskrig.

År 380 införde Teodius kristendomen som statsreligion i hela riket och avskaffade i början av 390-talet den religionsfrihet som rått sedan Konstantin den stores tid. De gamla religionerna levde dock kvar, trots att kristendomen var den enda tillåtna religionen.

Efter Teodoius död delades riket ånyo mellan hans söner, Honorius och Arcadius, en händelse som brukar utses till den definitiva delningen av Romarriket i två självständiga riken - Östrom och Västrom. T
eodosius blev den siste kejsare som regerade över hela Romarriket. Delningen blev därefter permanent.


Romerska rikets fall
År 476 e.Kr har i traditionell historieskrivning angivits som året då Romarriket upphörde att existera och medeltiden inleddes.
Den siste västromerske kejsaren Romulus Augustulus avsattes den 4 september 476. Den östra rikshalvan, det Östromerska riket, senare känt som det Bysantinska riket, levde kvar ända fram till 1453, då osmanerna (ett turkiskt folk) erövrade Konstantinopel.

Språk
Romarnas rike hade i praktiken två officiella språk; i väster latin och i öster mestadels grekiska.

Latinet som talades i Rom bildade även det latinska skriftspråket. Sannolikt utvecklades latinet från det etruskiska skriftspråket, som i sin tur byggde på en modifikation av det grekiska alfabetet.
Etruskerna var mellersta Italiens ledande folk fram till 400-talet f.Kr och romarnas närmaste grannar i norr. Det latinska alfabetet skapades och har använts av många olika folk genom tiderna och används än idag, 2.500 år senare. Fram till 200-talet f.Kr bestod det romerska folket till stora delar av bönder och soldater, vilka inte skrev speciellt mycket.
Därefter, när romarriket växte och började bli ett betydande ekonomi-, handels- och maktcentrum, blev statsmakten starkt kopplad till det latinska språket. Viktiga romerska författare och historieskrivare som Vergilius, Horatius, Cicero, Tacitus och Caesar skrev alla på latin och dessa hörde till eller hade kopplingar till det översta maktskiktet i Rom.
Romersk utbildning var i stor utsträckning en utbildning i retorik. Man lade stor vikt vid konsten att kunna komponera och framföra tal och man läste mycket litteratur för att kunna berika sitt språk.
Att kunna behärska språket var i mångt och mycket en framgångsfaktor i Rom.

Romarna var ett erövrarfolk som tog stora delar av Europa i besittning. Den starka centralmakten upprätthölls genom att man snabbt såg till att de erövrade områdena övervakades av en fungerande romersk adminstration. Ståthållare och militärer, skatteindrivare, domare och tullare tillsattes och romerska köpmän tog över handeln. För många i lokalbefolkningen var det fördelaktigt att lära sig latin för att kunna avancera i samhället och göra karriär. Till exempel var latin det enda talade språket inom armén, och i de skolor som fanns skedde undervisningen på latin och i viss mån på grekiska.

Kristendomens frammarsch bidrog också starkt till att sprida latinet till hela riket.
Kristna texter översattes från grekiska till latin och på 300-talet blev kristendomen i praktiken romerska rikets statsreligion efter kejsar Konstantins omvändelse. De kristna använde nästan uteslutande latinet som sin kyrkas språk och detta gjorde efterhand att även befolkningen på den västeuropeiska landsbygden talade latin.
De romanska språk som talas i många länder i och utanför Europa är latinets arvtagare.

Grekiska i öst
Till skillnad från de erövrade områdena i väster, där latinet systematiskt infördes, lät romarna grekiskan vara kvar som adminstrationens och maktens språk i öster. Grekiskan var kristendomens första skriftspråk, då de centrala texterna, däribland Nya Testamentet, skrevs på grekiska.

Skillnaden i språk tros vara en stor anledning till romarrikets delning i en östlig och en västlig halva år 395. Kejsar Konstantin hade 70 år tidigare grundat staden Konstantinopel (nuvarande Istanbul) vilken kom att bli Östromerska rikets huvudstad.

Under 300- och 200-talen erövrade Rom hela den Italiska halvön, och när de började underkuva de andra stormakterna kring Medelhavet under 100-talet f.Kr inlemmades de själva i den hellenistiska kultursfären.
Inledningsvis skedde detta genom att romerska guvernörer köpte upp eller rövade bort de enorma mängder grekisk konst som fanns i de erövrade områdena.
Grekiska konstnärer kom snart att immigrera till Italien, och den grekiska konsten ställdes så i romersk tjänst. Resultat blev en i grunden hellenistisk konst med specifika romerska drag.

Den romerska republiken blev ett kejsardöme 27 f.Kr., och den romerska konsten kom därefter att lyda under centrala direktiv och den uppvisar således större enhetlighet än den grekiska. När romersk konst och arkitektur började spridas i Västeuropa var det i koloniseringens spår - några egentliga regionala variationer förekom inte.

Där Västeuropa var ett outvecklat område som försågs med romersk konst och arkitektur och snabbt anammade det romerska språket, förblev den östra medelhavsregionen hellenistisk och långt efter att även Grekland blivit en del av det romerska riket fortsatte den kulturella strömmen att flöda från Grekland till Rom.

Den romerska arkitekturen byggde liksom den romerska konsten på den grekiska, men skilde sig från den med sina bågar, valv och kompositaordning; och genom sin större skala, användandet av naturlig cement och starkare anknytning till staden.

Romerska provinser
En romersk provins var det romerska rikets största territoriella och administrativa enhet av de områden man kontrollerade utanför Italiska halvön.
En provins styrdes av en romersk politiker av senators rang – vanligen en konsul eller en praetor – som tillsattes för en period av ett år.
Guvernörerna tilldelades en provins antingen genom lottning eller, i synnerhet när det handlade om provinser som drabbades av invasioner eller uppror, genom direkt tillsättning. Det var då i allmänhet erfarna konsuler som tillsattes.
Antalet legioner i en provins varierade också efter behov och till exempel hade Lusitania ingen permanent legion överhuvudtaget samtidigt som Germania Inferior härbärgerade fyra legioner.

Sicilien blev den första romerska provinsen 241 f.Kr., efter att ha erövrats i det första puniska kriget (264-241 f.Kr.) Därefter varierade både antalet provinser och storleken på dem över tiden. Pannonien och Moesia delades till exempel upp i mindre provinser för att garantera att en enda guvernör inte fick för mycket makt. Under Principatet ställdes några av de mest oroliga provinserna direkt under kejsaren.


Copyright © 2006 - SO-blogg. RR

RomEnligt legenden grundades staden Rom den 21 april 753 f.Kr på sju legendariska kullar vid floden Tibern av Romulus, den ene av de två bröderna Romulus och Remus, vilka hade blivit uppfödda av en varginna och sedan vuxit upp hos herden Faustulus.

I flera hundra år var Rom, som huvudstad i Kungariket Rom, Romerska republiken och Romerska riket, den viktigaste staden i västvärlden.
Rom blev också en viktig stad som centrum för den katolska kyrkan och som residensstad för Vatikanstatens påvar. Genom renässansen blev Rom åter ett politiskt centrum efter medeltidens nedgång. Staden är än idag en inflytelserik världsstad.


Rom och kristendomen
Rom blev ett centrum för den framväxande kristendomen redan under det första århundradet e.Kr och fick sin betydelse för kristendomen genom att de båda apostlarna Petrus och Paulus enligt en fast kyrklig tradition hade blivit avrättade och begravda här.
Trots förföljelser växte den romerska församlingen snabbt och torde på 200-talet ha överstigit 10 000 personer.

Efter Konstantin den stores seger vid Ponte Milvio norr om Rom 312 e.Kr., började han omedelbart att framhäva den kristna kyrkan också i den yttre arkitekturen.
Det område som kallades Lateranen i södra Rom överläts till biskopen som där lät uppföra den ännu existerande Lateranbasilikan (San Giovanni in Laterano), som är kristenhetens äldsta kyrka. Vid Vatikanska kullen lät Konstantin bygga Petersbasilikan över aposteln Petrus utpekade grav och inledde även bygget av en motsvarande Paulusbasilika (San Paolo fuori le Mura) vid Via Ostiensis ("vägen till Ostia").

Sedan Konstantin flyttat sitt kejserliga residens från Rom till Konstantinopel 330, och riket delats i Västrom och Östrom 395 minskade Roms betydelse som världens medelpunkt.
Visigoternas plundring av Rom 410 blev ett hårt slag för dem som ansett Rom oövervinneligt, och 476 avsattes den siste västromerske kejsaren Romulus Augustulus av germanen Odovakar.

Genom bristen på enhetlig politisk ledning i det forna Västrom fick påven i stället en allt större betydelse som samlande kraft, särskilt sedan Rom blivit huvudstad i den nya Kyrkostaten 756.
Ekonomiskt och socialt innebar den följande tiden en nedgång för staden som drabbades av saracenernas upprepade angrepp och av normandernas skövling 1084.
Under dessa århundraden besöktes Rom av pilgrimer från hela Europa, vilket bevarade stadens internationella profil, och en rad laterankoncilier ägde rum.

Efter påvarnas exil i Avignon (1309-1378) och den följande påveschismen (1378-1417) började en ny uppgång. De följande århundradena präglades av en intensiv byggverksamhet, och framför allt skapades stora sakrala monument. Den gamla Petersbasilikan från 300-talet revs och ersattes av Bramantes och Michelangelos väldiga Peterskyrka (invigd 1626).
Renässansens och barockens påvar var ofta lidelsefullt intresserade av konsten och drog konstnärer och musiker till staden. I sammanhanget bör Giovanni Lorenzo Bernini och Francesco Borromini nämnas.

En ny nedgång drabbade Rom, när Napoleons trupper ockuperade Kyrkostaten och höll påven Pius VII fången i Frankrike 1809-1814. Kyrkostaten kunde visserligen återupprättas 1815 men upplöstes sedan definitivt när Italien enades 1870. Trots påven Pius IX:s häftiga motstånd blev Rom huvudstad i det nya kungariket. Förhållandena mellan påven och den italienska staten förblev obestämt fram till 1929, då Lateranfördraget undertecknades. Detta fördrag mellan Pius XI och den fascistiska regeringen under Mussolini innebar, att Vatikanstaten bildades och avgränsades från Italien. Fördraget garanterade även den Heliga stolens suveränitet över Vatikanstaten och vissa andra byggnader mot att påven i gengäld officiellt erkände kungariket Italien.

1948 bekräftades denna reglering av Italiens nya republikanska författning och ersattes 1984 av ett modifierat konkordat. Tack vare kommunikationernas och massmediernas utveckling har Rom snarast fått större betydelse som katolskt centrum än tidigare.

Rom är byggt på de berömda sju kullarna: Aventinen, Caelius, Capitolium, Esquilinen, Palatinen, Quirinalen, Viminalen. Floden Tibern genomkorsar staden.

Vägar
De antika vägarna i Rom strålar ut från Campidoglio för att nå alla hörn av Romerska imperiet.
Några av de antika vägarna är: Via Appia Antica, Via Aurelia, Via Flaminia, Via Egnatia.

forts...

 Prov på första världskrigProv ”Första världskriget”. G provNamn__________________ Klass___ Max: 30 P Din_____ P

1. a. Vilken händelse fick första världskriget att bryta ut? (1p)
b. Vad hette mannen som avlossade de dödande skotten? (1p)

2. a Vilka länder ingick från början i trippelalliansen (centralmakterna)? (3p)
b Vilka länder ingick från början i ententen (3p)

3. Vad hände under ”svarta veckan”?(5p)

4. Vad innebar Schlieffen planen som tyskarna hade utarbetat? (1p)

5. Hur tedde sig kriget mellan 1914 – 1917 på
a. Västfronten (2p)
b. Östfronten. (2p)


6. Vilka två länder gick med på trippelalliansens sida 1915?(2p)

7. Vilket år gick USA med i kriget? (1p)

8. Nämn tre nya typer av vapen som användes under kriget?(3p)

9. När slutar kriget?(1p)

10. Vilka nya länder bildades i Europa efter freden? (5p) (0,5/rätt land)


Öppen fråga
Varför väckte freden så stort missnöje i Tyskland.
Begrunda krigsslutet och konsekvenserna freden fick för Tyskland.



Orsak – verkan – sammanhang.



Lycka till
Jonas


Prov ”Första världskriget”. VG/MVG prov

Svara på två av de fem frågorna.

1. Förklara varför två (2) av följande länder gav sig in i kriget sommaren 1914.
a) Tyskland b) Ryssland c) Storbritannien.


2. Förklara hur maktbalansen mellan länderna i Europa utvecklar sig under slutet av 1800 –talet. Vilka politiska idéer verkar samt vad har de för konsekvenser för Europa


3. Vilka var de två avgörande händelserna 1917 och hur påverkade de krigets utgång?


4. Vilket land anser du förlorade mest på första världskriget. Ta hänsyn till mark, ekonomi, militärt samt socialt.


5. Varför väckte freden så stort missnöje i Tyskland? Begrunda krigslutet och konsekvenserna freden fick för Tyskland. Vad lade freden grund till.


Orsak – verkan – sammanhang.



Lycka till
Jonas

Copyright © 2007 - SO-blogg J.K.

 Prov exemplar av Ideologier A) syftet med den progressiva beskattningen är "ett jämlikt samhälle- ett mål som är ett brott både mot författningen och naturens lagar. Vi är alla jämlika i Guds ögon men vi är inte jämlika i något annat avseende. Konstgjorda medel att tvinga fram jämlikhet mellan ojämlika människor måste avvisas..."

B) den nationella livsfilosofin uttrycker naturens innersta vilja, eftersom den återupprättar det krafternas fria spel som måste leda till ständigt förbättrade arvsegenskaper ustad för att ända till dess att de bästa inom människosläktet dominerar världen och får fritt utlopp för sin aktivitet på områden som delvis befinner sig över den och delvis utanför den.
Vi har alla en känsla av att i en avlägsen framtid kommer mänskligheten att mötas av problem som endast den högsta rasen är utrustad för att lösa, sedan den blivit herrefolk och stöds av hela jordklotets resurser och möjligheter.

C) i samhället skall igen ha ett bestämt yrke utan var och en kan utbilda sig i den tiktning som han önskar. Samhället reglerar produktionen och detta gör det möjligt att göra det ena dag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta kreaturen på kvällen och kritisera efter kvällsmaten hur mycket man vill, utan att man för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker.

D) det bästa styrelseskicket är det där makten ligger hos hela smahället "där varje medborgare inte bara har en röst om att utöva denna yttersta makt utan också kallas till att ta aktiv del i styrelsen genom att presonligen fullgöra något offentligt uppdrag, lokalt eller på högre nivå".
Detta deltagande är väsentligt av två skäl; dels därför att en individs rättigheter och intressen är tryggade endast när han själv kan och är beredd att kämpa för dem, dels därför att ett folks välstånd och välfärd främjas av den presonliga energi som uppbådas.

LYCKA TILL!

Copyright © 2007 - SO-blogg. JK

Prov ex romarriketobs! Prov ex* Prov ex*Prov ex*Prov ex*Prov ex*Prov ex*Prov ex*Prov ex*Prov

Analysera följande:



a. Pater familias synade mycket noga på den nyfödde pojke. Varför gör han det?

b. varför blev det krig mellan Rom och Kartago?

c. varför och när använde sig romarna av benämningen MARE NOSTRUM?

d. vem var SPARTACUS?

e. Hannibal ledde en stor armé ifrån Spanien...berätta vem han var/varför gjorde han detta/viktiga årtal/hans sätt att föra krig/antal år i Italien...

och så lite extra...

Republiken Rom; hur styrdes riket?

Vem var Marius och vilka reformer införde han?

Kamp om Rom; hur gick det till? vem var Julius
Ceasar/populäritet/reformer/inbördeskrig

se även...

SPQR

Skriv en insändare!

Copyright © 2007 - SO-blogg. RR

 Nya vapen i WW 2 Flygplan. Gjorde möjligt att för första gången driva ett ”riktigt” krig i luften samt understödja sina trupper på marken från luften
Nya snabbare och bättre kulsprutor.
Hangarfartyg
Raketgevär
Ubåtar
Bättre bomber
Stridsvagnar
Bilar
RADAR
ATOMBOMBEN

Konsekvenserna av de nya vapnen
Borta var det utnötningskrig och skyttegravskrig som gällde under WW 1.
Tyskarna satsade på snabba truppförflytningar och att bomba bort stridmoralen hos befolkningen, framför allt hos den brittiska befolkningen i slaget om Storbritannien.
De nya bättre flygplanen kunde bära större bomber och flyga längre sträckor som gjorde det möjligt att bomba städer långt inne i motståndarlandet.
Hangarfartyg gjorde det möjligt att bomba öar ute i Stilla havet
Olja börjar att bli viktig för att driva krig.

Gas användes inte i krigsföringen. Rädslan för en motattack gjorde att man avstod

Stridsvagnar gjorde att skyttegravskriget försvann
Radarn som uppfunnits 1904:
- Gjorde att GB kunde försvara sitt land i ”slaget om GB”
- att de allierade lättare kunde organisera sitt försvar och anfall.
- Användes på flyplan för att hitta rätt ”mål” samt båtar för att lokalisera ubåtar och fiender.

Ubåtar användes för att sänka handelsskepp och krigsskepp
Tyskarna var väldigt framgångsrika i sitt u- båtskrigi början av kriget men tappade sitt övertag efter 1942

Copyright © 2007 - SO-blogg. JK