Antikens Greklands statsskick  Före demokratin, styrdes de flesta stadsstaterna av aristokratin, vilket på grekiska betyder »de bästas herradöme«. Makten delades mellan ett fåtal män från adelsfamiljer.
Men runt 600 f.Kr växte medelklassen fram. Militära framsteg hade gett dem styrka och handeln hade givit också rikedomar. Man ville de ha större makt och inflytande. I vissa städer, exempelvis Korint, blev det uppror och aristokratin kastades ut och ersattes av diktatorer, vilka blev kända som »tyranner«. På andra platser skedde det mer fridfullt och aristokratin gav medelklassen större inflytande över stadens styre. Dessa blev så kallade oligarkier, eller »härskad av få«. Den mest helhjärtade av dessa oligarkier var Sparta.

Människorna i Aten hade en egen idé och i slutet av 400-talet f.Kr skapades den första demokratin – eller »härskad av folket«.

Denna idé exporterades till andra länder och det används tom i våra dagar fast med ändringar. Utan en härskare träffades ett råd bestående av utvalda män 40 gånger om året för att rösta om beslut som rörde staden. Dagordningen bestämdes och ett råd bestående av 500 personer såg till att de olika påbuden genomfördes. Varje deltagare valdes ett år i taget.

Tyrannerna
I antikens Grekland behövde inte ordet »tyrann« betyda en ondskefull person som utnyttjar sin position. Det betydde helt enkelt någon med oinskränkt makt. De ledarna som vi känner som »de trettio tyrannerna« var en grupp som ledde flera av de olika grekiska statsstaterna under medelklassupproren under 500- och 400-talet f.Kr Det var då den ledande aristokratin miste makten. Ofta försökte tyrannerna förbättra livet för vanligt folk och initierade stora projekt för att bygga allmänna byggnader och på så sätt skaffa arbete och förmåner åt fattiga.
Några av de mest kända tyrannerna var Kypselos av Korint, Feidon av Argos, Polykrates av Samos.
Men tyrannernas ledning hotades hela tiden av aristokratin som desperat ville återta makten – inte sällan med hjälp av deras allierade Sparta. År 510 f.Kr avsatte Sparta tyrannen Hippias, som då var en av de sista tyrannerna. Men denna händelse ledde inte till att aristokratin återtog makten; istället blev det början till den allra första demokratin.

Copyright © 2007 - SO-blogg. RR

antikens Grekland.del II Obs! till prov II läs följande sidor: re. 40-41 - hi. 55-56 och 71-72...efter det kan du försöka att besvara frågorna som följer. Vill du veta mer om Alexander? läs det som publicerades i dag måndag*


. Berätta vad du vet om Dionysos...

. Vad var staden Olympia känt för?

. Hur var de grekiska gudarna?

. Slaget vid Marathon...hur gick det till?

. varför är året 333 f Kr. så viktigt?


Copyright © SO-blogg RR

Antikens grekland...
Antikens Grekland var egentligen inte ett land utan flera autonoma stadsstater. I själva verket kommer det moderna ordet »politik« från »polis«, det grekiska ordet för just stadsstat.
De blomstrade under arkaisk tid (cirkus 800–300 f.Kr.) och grundades utifrån medborgarskapsprincipen. Män, kvinnor, barn, utlänningar och slavar hade emellertid olika rättigheter. Samtliga män, oavsett om de var rika eller fattiga, hade politiska rättigheter.

Tre av de mäktigaste stadsstaterna var Aten, Sparta och Korint. Främst av dessa var Aten, kulturens och demokratins vagga, som var berömt för sin skönhet.
Sparta, på Peloponnesos i södra Grekland, var Atens ärkerival.
Sparta var en fruktad militärmakt med det "bästa infanteriet i hela Grekland" – vilket kanske inte var så märkligt då alla pojkar i Sparta togs från mödrarna när de var sju år för att i tretton år fostras genom militär träning. Spartanerna avskydde kultur; finast för dem var enkelhet och uthållighet.
Korint byggde sin rikedom på produktion och sjöhandel. Staden var känd i den forntida världen som välbärgat och lockande för förmögna personer.


Copyright © 2007 - SO-blogg. RR

Alexander den store Alexander den store Mégas Aléxandros, eller Alexander III, (född i juli 356 f.Kr i Pella, död 10 eller 11 juni 323 f.Kr i Susa) var kung av Makedonien från år 336 f.Kr
Han var en av världshistoriens främsta fältherrar. Han erövrade bland annat Persien och Egypten.

Alexanders far Filip II enade de grekiska stadsstaterna under sitt eget styre. Efter Filips död ärvde Alexander ett mäktigt rike och en av dåtidens bäst tränade arméer.

Med sin armé och med hjälp av de grekiska stadsstaterna besegrade Alexander storkungen Dareios III och erövrade det mäktiga Perserriket.
Under sina krigståg grundade Alexander ett flertal städer, av vilka den mest kända av dem är Alexandria i Egypten.
I dessa städer bosatte sig greker. Alexander införlivade även trupper från andra folkslag i sin armé och uppmuntrade äktenskap mellan sina män och perserna.

Alexanders erövringar gav upphov till den så kallade hellenismen, under vilken den grekiska kulturen spred sig ända bort till Indien.

Biografi
Alexander var son till Filip II av Makedonien och Olympias som var dotter till kungen av Epeiros.
Men Alexander sade att hans riktiga far var guden Zeus. Från år 343 f.Kr var den kände filosofen Aristoteles Alexanders lärare.
Aristoteles lärde honom bland annat retorik och litteratur.
Homeros' Iliaden var ett av Alexanders favoritverk. En känd historia som utspelade sig under Alexanders barndom var hur han fick sin berömda häst, Bukefalos, som följde honom ända bort till floden Indus.

Redan som ung fick Alexander stifta bekantskap med hur det Makedonska riket sköttes.
Historikern Plutarkos berättar i sin biografi över Alexander att när Filip var och krigade i Trakien år 340 f.Kr så lämnade han Alexander som regent i Makedonien. Under den här tiden tog Alexander bland annat emot ett persiskt sändebud.
År 338 f.Kr ledde Alexander den högra flanken i sin fars armé under slaget vid Chaironeia. Under Alexanders ledning var bland annat den mest slagkraftiga enheten i den makedonska armén, de så kallade kamratkrigarna.
Vid slaget besegrade Filips armé Athens och Thebes samlade trupper. Efter slaget tvingade Filip de grekiska stadsstaterna att gå med i den så kallade Korintiska förbundet, som Filip själv skulle leda.

Alexander ärvde ett enat rike efter sin far, och erövrade sedan flera andra, däribland Persien fram till nordvästra Indien. Han grundade även staden Alexandria i Egypten och var gift med Roxana, med vilken han fick sonen Alexander IV.


Fälttåg
År 336 f.Kr ärvde Alexander tronen. Efter att ha befäst sin kontroll över Grekland, invaderade han Persien.
Efter att ha korsat Bosporen besegrade han den persiske kungens satraper i Slaget vid Granikos i maj 334 f.Kr

Han erövrade bland annat Gordion, Frygiens huvudstad, där en stridsvagn var fastbunden med hopknutna rep.
Enligt sägnen skulle herradömet över hela världen tillfalla den som kunde lösa upp knuten.
Alexander lyckades inte lösa upp den gordiska knuten utan högg itu den med sitt svärd.
I Slaget vid Issos 333 f.Kr besegrade Alexander den persiske kungen Dareios III.
Efter belägringen av staden Tyrus i Syrien 332 f.Kr tågade han in i Egypten, och betvingade det flertusenåriga klassiska egyptiska faraoniska riket. Alexanders sista stora slag mot Dareios blev Slaget vid Gaugamela nära Babylon efter vilket han kontrollerade de persiska huvudstäderna Babylon, Susa, Persepolis och Ekbatana. Han fortsatte till Medien och Skytien, intog Herat och Samarkand och fortsatte sedan till Indien. Han invaderade Indien och besegrade kung Purushotthama eller Poros i Slaget vid Hydaspes, det sista av fyra stora slag.
Efter att ha återvänt till Babylon dog han i plötslig feber i Nebukadnessar II:s palats, 32 år gammal. Efter Alexanders död delades hans rike upp i flera stater under hans generaler, varav de tre största var Seleukidriket, Egypten och Makedonien.

Alexanders erövringar spred det grekiska kulturella inflytandet över stora delar av Främre Orienten och utgjorde grunden för hellenismen.
Alexandria i Egypten blev den mest berömda av alla de städer som Alexander grundade i de länder som han ockuperade.



Copyright © SO-blogg

  
är en byggnad för det mesta i form av en bro, som med gravitationens hjälp och naurligtvist fria vattenytor har till ändamål att leda ett vattendrag över olika hinder. Romarna var mycket duktiga vid dessa konstruktioner och staden Rom hade nämligen inte mindre än 14 stycken akvuedukter!

Akveduktens uppgift var nämligen att förse Rom med färskt dricksvatten från olika källor vid utkanten av staden. Vattnet leddes i övertäckta, rännor, som vilade på kraftiga valv. Många av dessa anläggningar finns fortfarande kvar och dessutom fungerar!

Akvedukten "Aqua Appia", byggdes 305 f. Kr. är fortfarande i bruk och "Acqua Virgo" förser fortfarande den mycket kända "Fontana di Trevi"

Av de romerska vattenledningarna i Provinserna finns många lämningar, till exempel Akvedukten i staden Segovia i Spanien. Se bilden*


Copyright © 2007 - SO-blogg. RR

a

b

c

Vart fjärde år är det val och då röstar svenska folket.
Då väljer vi vilka partier vi vill ska styra i Sverige.

Det är 3 olika val.
1. Vi väljer vilka som ska styra i riksdagen
2. Vi väljer vilka som ska styra i kommunen.
3. Vi väljer vilka som ska styra i landstinget.

Valet till riksdagen, alltså de partier som styr Sverige är mest känt och visas mycket på tv och i tidningar.
Men för dig är valen till kommunen och landstinget lika viktiga.

Kommunen och landstinget bestämmer mycket som är viktigt för människors vardag.
Kommunen bestämmer om skolor, daghem och äldrevård.
Landstinget bestämmer om sjukvård, bussar och andra resor för alla och färdtjänst.

Du måste ha röstkort
Den som har rösträtt får ett röstkort.
Röstkortet får du på posten 3 veckor före valet.
Du måste ha ett röstkort för att få rösta.
På röstkortet står ditt namn, vilka val du får rösta och var du ska rösta.

Vem har rösträtt?
Du som har fyllt 18 år har rösträtt.
Du som ska rösta i valet till riksdagen måste vara svensk medborgare.
Bor du i Sverige och är medborgare i något EU-land,
Island eller Norge?
Då får du rösta i valen till landstinget och kommunen.
Bor du i Sverige och är medborgare i något annat land än EU-länder,
Island eller Norge?
Då måste du ha bott 3 år i Sverige före valdagen
för att få rösta i valen till landstinget och kommunen.

Valsedlar
Du röstar med valsedlar.
Valsedlarna är papper där partiernas namn står.
På valsedeln finns också en lista
med de politiker som du kan rösta på.

Det finns 3 olika färger på valsedlarna.
Gul valsedel används för val till riksdagen.
Vit valsedel används för val till kommunfullmäktige.
Blå valsedel används för val till landstinget.

Vill du rösta på en särskild person?
Om du vill att en särskild politiker från ett parti
ska bli vald kan du personrösta.
Då sätter du ett kryss i rutan framför namnet på den politikern.

Du kan bara kryssa för ett namn på varje valsedel.

Tomma valsedlar
Vill du rösta på något parti som inte har några valsedlar?
Där du ska rösta finns valsedlar utan namn på parti och politiker.
På den valsedeln skriver du namnet på partiet du vill rösta på.

Om du lämnar in en tom valsedel utan att skriva något
räknas rösten som ogiltig.
De ogiltiga rösterna räknas inte in i valet.

hur går det till att rösta?
I vallokalen finns valsedlar och kuvert till valsedlarna.
Du går bakom en skärm.
Där gör du i ordning din röst.
Du kan rösta på ett parti och samtidigt rösta på en särskild politiker.
Du stoppar i en valsedel för varje val i ett kuvert.
I vallokalen arbetar röstmottagare.
Lämna dina valsedlar i kuverten till en röstmottagare.
Röstmottagaren skriver upp i röstlängden att du har röstat.
Sedan lägger röstmottagaren din röst i en valurna.
Det är tre stora lådor, en för varje val.

Du måste kunna visa vem du är
Du måste kunna visa att du är du.
Det gäller på alla ställen där du kan rösta.
Om inte röstmottagaren känner dig måste du kunna visa något identitetskort som bevisar vem du är.

Godkända identitetskort är till exempel körkort, pass
eller ett identitetskort från ett arbete.

Om du inte har något godkänt identitetskort
måste någon följa med dig och säga vem du är.
Den personen måste ha ett identitetskort.

Copyright © 2006 - so-blogg