Grekisk kulturSpråk
Skrifter klargör ofta hur civiliserat ett samhälle är. Det är ingen överraskning att grekerna använde skrifter redan 1400 f.Kr., under mykensk tid. Denna stavelseskrift som kallas linear B upptäcktes av Sir Arthur Evans när han grävde fram palatset Knossos på Kreta i början av 1900-talet. Men det var först 1952 som den brittiske arkitekten Michael Ventris lyckades tyda symbolerna.
Den egentliga revolutionen kom cirkus 775 f.Kr då grekerna tog upp samma alfabet som användes av feniciska handelsmän. Där det äldre systemet behövde en symbol per stavelse åstadkom det nya alfabetet mellan 24 och 26 bokstäver av bara ett fåtal symboler.
Läskunnigheten ökade snabbt. Vid 600 f.Kr efter endast 175 år kunde de flesta manliga medborgarna läsa och skriva. Det grekiska alfabetet var så framgångsrikt att det senare togs upp av etruskerna och romarna, vilket med tiden skapade de alfabet vi använder i alla latinska språk, däribland svenska.

Utbildning akademin och lykeion
Trots att utbildning inte var ett lagligt krav i antikens Grekland visar vasmålningar från tidigt 500 f.Kr att skolning var ganska vanligt förekommande.
Pojkar började sin utbildning vid sju års ålder. De fattigaste lämnade skolan efter den nödvändigaste skolningen som tog tre till fyra år. Men rikare elever gick upp till tio år i skolan. Flickor fick formell utbildning under antiken i egna skolor.
Eleverna hade tre olika sorters lärare: grammatistes, som undervisade läsning, skrivning, räknekonst samt litteratur; paidotribes, som undervisade brottning, boxning samt gymnastik; kitharistes, som undervisade musik, sång och lyrspel.
När pojkarna var 18 år måste de spendera två år i armén. Efter detta återvände de ofta för att skaffa sig högre utbildning och förbereda sig för offentliga arbeten.
En av de första högre utbildningssystemen var Akademin, en filosofiskola som grundats av Platon cirkus 385 f.Kr Aristoteles hade en liknande skola som kallades Lykeion där läroplanen var något bredare. Dessa skolor står som mallar för vår tids universitet.

Vetenskap och medicin
Trots att grekerna var först i Europa att intressera sig för astronomi, matematik, fysik och biologi var det inte förrän Aristoteles som man ansåg att vetenskapen var en disciplin. Grekerna gjorde några makalösa upptäckter och deras namn har levt kvar ända fram till våra dagar.

Pythagoras (570–500 f.Kr.) var en pionjär inom mattematik de flesta känner till hans berömda sats för att räkna ut längden av hypotenusan hos en rätvinklig triangel.

Hippokrates (460–390 f.Kr.) var läkare och skrev om medicin och var fader till den moderna läkekonsten. Han grundade en berömd medicinskola på ön Kos där elever fick lära sig att ställa diagnos genom observationer snarare än teorier. Det är från denna skola som den första varianten av Hippokrates ed kommer.

Arkimedes (287–211 f.Kr.) är mest känd för att ha sprungit runt på stan och ropat »heureka« när han i badet upptäckte principen för area- och volymberäkning. Men vi kan även tillskriva honom uppfinningen arkimedesskruven en apparat som än idag används för att dra upp vatten och många andra geometriska teorier.

Filosofi
Filosofi, eller »kärlek till lärdom och vetenskap«, var deras sätt att söka världens sanning och verklighet utan att vara beroende av de svar som givits av religion och myter.
Sokrates (469–399 f.Kr.) var en av dem mest betydelsefulla tänkare. Hans arbete fokuserade på etik och moral. Sokrates ansåg att lycka berodde på om man levde moraliskt korrekt och att denna moral gick att lära sig. Hans arbete gjorde stort intryck på hans elev Platon (427–347 f.Kr.), som i sina skrifter fortsatte att skärskåda etiken. I hans mästerverk Staten (cirka 385–370 f.Kr.) ifrågasätter han rättsbegreppet och redogör för idealsamhället.
Möjligen kom de största bedrifterna från Platons elev Aristoteles (384–322 f.Kr.), den förste filosofen som verkligen skiljer filosofin från vetenskapen. Han utformade den första systematiserade logiken, etablerade biologin och zoologin, grundade ett eget universitet samt var en av de första politiska forskarna. Som tänkare står Aristoteles’ arbete i en klass för sig ända fram till 1800-talet.

Konst och arkitektur
Parthenon och antikens keramikkonst är bara några exempel på konstnärliga prestationer från den klassiska perioden. Den grekiska arkitekturen är berömd för dess rena linjer och praktfulla, symmetri som värderas mycket högt än idag.

Arkitektur
kännemärket för den grekiska konsten är dess praktfulla arkitektur, det syns särskilt i de eleganta stenkolumner och triangelformade gavelpartier som utformades enligt de tre arkitektoniska ordningar som uppstod mellan 600–300 f.Kr
Dessa stilar skapades för att bygga tempel åt gudarna. De utformades i marmor på ett liknande sätt som när man tidigare konstruerade byggnader i trä.
Det bäst bevarade exemplet är Parthenon (438 f.Kr.) på Akropolis i Aten.
Den joniska ordningen växte fram ungefär samtidigt som de rika städerna i Mindre Asien. Den är ljusare och mer dekorativ, med smala kolumner med rika kornischer vid ändarna.

Keramikkonst
Krukmakeri är en viktig länk till det förflutna tack vare härdighet och utbredning. Av alla antikens konstverk är det dekorativa amforor, blandkärl, muggar och oljeflaskor som bäst bevarats, samtidigt som man tack vare krukskärvor har kunnat fastställa de antika handelsrutterna.
Krukmålningar blev allt vanligare under den geometriska perioden under 800–700-talet f.Kr

Bildhuggarkonst
Antikens skulptörer kunde porträttera människokroppen på ett makalöst sätt i sten och brons. Det gällde såväl statyer i tempel och basreliefer som prydde byggnader. Den klassiska eran var så magnifik att den inte såg sin jämlike förrän under den italienska renässansen.
En revolution inträffade runt 400 f.Kr när den nya tekniken för metallformer gjorde det möjligt för konstnärerna att skapa ihåliga bronsstatyer med ytterligare förfinade muskulatur, hår och kläder än man tidigare förmått göra med solid metall.
Förvånansvärt nog målades skulpturerna i färger för att synas från långt håll.

Nöje
Det antika Greklands traditioner är djupt rotade i den muntliga berättarkonsten och poetisk recitation om myter och legender. Grekisk drama och poesi har stått emot tidens prövningar, och är fortfarande idag mycket levande.

Sagor
Sagor spelade en viktig roll i grekernas nöjesliv från första årtusendet före Kristus fram till upptakten av arkaisk tid. På grund av den dåliga läs- och skrivkunnighet reciterades myter och legender direkt från minnet. Man träffades runt lägereldar och förde på så sätt sagorna vidare från generation till generation.
De främsta av dessa episka dikter är Iliaden, som handlar om det trojanska kriget, och Odysséen, som beskriver hjälten Odysseus’ äventyr på väg hem från kriget. Dikterna var resultat av flera hundra års berättarkonst och nedtecknades först runt 750 f.Kr Denna slutgiltiga form har tillskrivits Homeros, en blind poet från Anatolien (Mindre Asien).

Teater
Dagens scenkonst är ett direkt resultat av den konstform som uppstod då atenarna fulländade tragedin och komedin i antikens Grekland.
Atenarna älskade att gå på teater. Man ordnade flera tävlingsfestivaler där tidens stora män tävlade inför stor publik. Aktörerna var alla män, vilka bar masker och ofta spelade flera roller, allt framfört på vers. Berättelsen omtalades av en grupp skådespelare; den så kallade kören.
Tragedin ansågs allmänt som den högre konstformen med sina mytiska sagor om en hjältes undergång. Förlåtelse, fruktan och högre rättvisa var återkommande motiv.
Tre män anses som tragedins mästarna: Aischylos, Sofokles och Euripides. De berättade fascinerande historier, som Euripides Medea, den fruktansvärda berättelsen om en kvinna som i ett hysteriskt anfall dödar sina barn, och Sofokles’ Kung Oidipus, tragedin om en kung som får reda på sin egen bakgrund och finner att han mördat sin far och äktat sin mor.
Komedin var en mer lustfylld affär som ofta satiriserade politik och framgångsrika män. Komedins mästare var Aristofanes.

De olympiska spelen
grundades i det antika Grekland över 2 500 år sedan och de fortsätter att vara en hyllning till enastående sportprestationer.
Trots att vi tänker på idrott när vi talar om de olympiska spelen så var förebilden i antikens Grekland en religiös festival till Zeus ära. Legenden säger att spelen instiftades av Herakles, som planterade det olivträd från vilket segerkransarna plockades.
Den första olympiaden hölls 776 f.Kr. Endast en gren ingick kapplöpning, vilket kallades stadion, som i sin tur gett oss ordet »stadion«. Spelen hölls vart fjärde år och den tid som löpte mellan två spel kallades »olympiad«.
Spelen togs på ett sådant allvar av grekerna att vapenvila utlystes och hölls under varje olympiskt spel. Till och med under det peloponnesiska kriget umgicks och tävlade fiendesoldater under den tid som spelen hölls. Vapenvilan bröts endast vid ett tillfälle, av Sparta, vilka som straff uteslöts från spelen 420 f.Kr

Olympia
hölls på en helig plats och sportarena i västra Peloponnesos som hette Olympia. Det var aldrig en stad i vanlig mening och hade varken invånare eller förvaltning, utan var en livlig plats med restauranger, möteshall och natthärbärgen. Man får icke glömma att den hade stora sportfaciliteter, bland annat en arena för 40 000 åskådare, en hippodrom för hästtävlingar samt en stor »gymnasion«.
Ännu idag kommer den olympiska elden från Heratemplet i Olympia.

Grenar
spelen var öppna för alla manliga medborgare. De tävlande var nakna (»gymnos«), från vilket ordet »gymnasium« kommer. Kvinnor fick inte delta och inte heller titta på under tävlingarna.
Från att ursprungligen ha innefattat endast en tävlingsgren växte de olympiska spelen år 471 f.Kr till att bestå av tio grenar på fem dagar. Förutom kapplöpningen ingick nu brottning, boxning, hästtävling (både med vagn och på hästryggen), diskus, spjut samt ett slags längdhopp till musik. Det fanns också femkamp där ingick hopp, löpning, spjut, diskus samt brottning och »pankration«, ett våldsamt mellanting av brottning och boxning utan praktiskt taget några regler.
Spelen avslutades med en bisarr löptävling för män i full krigsmundering.

Utveckling
De olympiska spelens popularitet fortsatte långt efter det att antikens Grekland förlorat sin ställning. Men efter år 393 e.Kr den 293:e olympiaden 1 170 år efter den första förbjöds spelen enligt en lag som instiftats av den romerske kejsaren Theodosius I, i enlighet med förbudet mot all idoldyrkan på heliga platser.
Det var 1896 som spelen återuppstod, tack vare baron Pierre de Coubertin. De första moderna olympiska spelen hölls i Aten, tretton länder deltog. För första gången ingick maraton. Detta lopp hedrade atenarnas seger över perserna, då budbäraren Feidippides sprang från Marathon till Aten med nyheten om den stora segern.


Copyright © 2007 - SO-blogg. RR

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar du allt som vi har prublicerat inom SO- BLOGGEN sedan 1 juni 2006!   för Lärare fungerar så att ni kan direkt använda länkarna till din aktuella SO - Bloggen eller om du önskar kan du naturligtvist använda materialet till samtliga e - lek...

first robo league

    s. hur många ledamöter finns det i Riksdagen? å. vilka uppgifter har politikerna som sitter i ett utskott?   s. vad är en proposition? t. vad är en motion? y. vad betyder votering? r varför har Riksdagen 349 ledamöter? s. vilka är Riksdagens tre...

Sveriges riksdag och demokratin Demokrati betyder att folket bestämmer.  Det innebär att folket väljer vilka personer som ska styra  vårt land.  För att det ska fungera måste det finnas olika partier att rösta på. Partierna har bildats när människor ...

    År 7 HT                                   År 7 VT   Karta (ge)                                Antikens Grekland (hi/re) Jordens yta (ge)                        Romarriket (hi) Förhistoria/Flodkulturerna (hi/re)           Kristendomen (re) Judendo...